Lekfullt, Ozzy - men skippa Black Sabbath

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Ozzy Osbourne spelade i Stockholm under fredagskvällen.
Foto: Petter Hellman

Det var inte riktigt det här som Ulf Lundell syftade på när han på  80-talet myntade uttrycket "en inställd spelning är också en spelning".
Men det är en bra sammanfattning av varför 26 442 människor befinner sig på Stockholm Stadion.

De har köpt biljett för att se Black Sabbaths originalupplaga men får Ozzy Osbourne, likt Lundell en tillnyktrad suput som redan för många år sedan avtackades när han åkte ärevarv mellan konsertarenor men som ändå alltid återvänder. Om det hemska kärnvapenscenario som målas upp i den tidiga känslobomben "Killer of giants" skulle bli verklighet skulle Ozzy säkert vara en av få överlevande och den ende som skulle fira med grodhopp.
Det är svårt att inte gilla sådana sega gamla gubbar.
Konserten kallades antiklimax långt innan den ens skulle äga rum. Inledningsvis känns det i så fall som årets bästa antiklimax.


Ozzy är pigg och busig och trots att rösten spricker både här och där låter han precis så bra som han kan göra vid 63 års ålder. Med gitarristen Gus G vid sin sida tacklar han med spänst sitt solomaterial, även om ett stort frågetecken dyker upp. Vart tog turnépremiärens enda riktiga utropstecken, "The ultimate sin", vägen?
När den mest celebra gästen, Geezer Butler, så dyker upp i "Iron man" händer något lustigt. Hans instrument skruvas upp så högt att ingen i hela Stockholm kan undgå att höra att Black Sabbaths basist är i stan. Hela idén med Ozzy tillsammans med vänner är däremot dålig.


Det är möjligt att jag nu blir förpassad till den eviga skärselden men det måste sägas: Ozzy solomaterial är betydligt mer upplyftande än det legendariska bandets mer uttjatade låtar som framförs denna kväll. Black Sabbaths låtskatt kräver en Tony Iommi eller åtminstone någon som inte står och tjuter som Zakk Wylde.
Bland alla ungtuppar är faktiskt Ozzy den som känns mest inspirerad. Gubben reder sig bäst själv.

FAKTA

Ozzy Osbourne

Var: Stadion, Stockholm.

Publik: 26 442.

Vem: Ozzy Osbourne är en av hårdrockens allra största stjärnor och som sångare i Black Sabbath var han med och skapade det som i dag kallas metal och heavy metal.

Vad: Ersättningskonsert för Black Sabbaths inställda spelning. Sabbaths basist Geezer Butler och Ozzys förre gitarrist Zakk Wylde gästar.

Turédatum: Jelling (Danmark) 27/5, Bergen (Norge) 29/5, Oslo (Norge) 31/5, Malmö 2/6.

Bäst: Än kan vi inte räkna ut Ozzy.

Sämst: Zakk Wyldes övertoner borde ha strukits snarare än "The ultimate sin".

Vi undrar: Vad ska egentligen Slash göra när han gästar Ozzys konsert i Malmö?

Så bra var låtarna

Bark at the moon

r
Bästa öppningsriffet i en Ozzy-låt och en frontman på topphumör med rösten i behåll.
Mr. Crowley


Stämningsfullt skumbad. Hade dock varit roligare med udda "Centre of the universe", som testades under turnérepetitionerna.
Suicide solution

Ozzy är så uppe i sitt att han inte ens noterar luftballongerna som sakta flyger förbi Stadion.
I don't know

Ozzy vet åtminstone en sak: han är en jäkel på att få folk att vifta med händerna.
Killer of giants

Den låt som bäst tar tillvara på röstens sorgsna klang.
Shot in the dark


Hårdrockens syntiga 80-talshits har stått emot tidens tand väl.
Rat salad

Gus G:s gitarrsolo övergår i ett Black Sabbath-instrumentaljam och ett trumsolo som får obegripliga publikovationer.
Iron man


Basen får plötsligt extremt stort utrymme när Geezer Butler gör entré i den första av fem Black Sabbath-klassiker på rad. Idiotsäker tyngd.
War pigs


Precis innan refrängen så metalliskt hårt lirat att det nästan låter som Metallicas "Creeping death".
N.I.B.


Djävulen blir förälskad och kärleken är delvis besvarad.
Fairies wear boots


Gitarristen Zakk Wylde hinner knappt dyka upp förrän hans tjutande övertoner våldför sig på "Paranoid"-numret.
Into the void


Gnisselmannen Zakk och Sabbath är en svårsmält kombination.
I don't want change the world


Alla låtar från "No more tears" fungerar bra i sammanhanget.
Crazy train


Ledmotivet till Ozzys "galna" mellansnack.
Mama I'm coming home


Hur många hade tippat att kvällens höjdpunkt skulle bli en snyftballad?
Paranoid


Final med alla, eh... två, gäster på scen.