Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Legendarisk heavy metal-akt lever vidare med nytt blod

Judas Priests sångare Rob Halford på Sweden Rock Festival. Foto: (C) MATTIAS ERICSSON / (C) MATTIAS ERICSSON/STELLA PICT STELLA PICTURES
Gitarristen Richie Faulkner. Foto: (C) MATTIAS ERICSSON / (C) MATTIAS ERICSSON/STELLA PICT STELLA PICTURES

NORJE. Ja, Halfords röst håller. Och nej, låtvalen överraskar inte men väl en gäst.

Judas Priest stänger en fin årgång av Sweden Rock på ett övertygande sätt. 

Judas Priest

 

Sweden Rock Festival

Publik: Säkert upp mot 30 000.

Vem: Brittiska heavy metal-veteraner som bildades 1969 i Birmingham. Satte metal-modet i slutet av 70-talet med läder och nitar. Består i dag av ende originalmedlemmen Ian Hill (bas), Rob Halford (sång), Scott Travis (trummor) och Richie Faulkner (gitarr) samt gitarristen Andy Sneap (gitarr) som på turné ersätter pensionerade Glenn Tipton.

Vad: Tredje Sweden Rock-besöket för gruppen på sju år. Ute med årets nya platta “Firepower” (tre getingar i Expressen). Turnén tar dem i sommar vidare i Europa och senare i höst till Nordamerika.

Déjà vu.

Känslan av att ha varit med om något förut dyker ofta upp på Sweden Rock, med band som återvänder med jämna mellanrum. Men framför stora scen festivalens sista kväll är känslan i år starkare än vanligt. 

Även för tre år sedan fick Judas Priest äran att stänga Sweden Rocks största scen sista speldagen med en ny platta i bagaget (Då “Redeemer of souls”, nu “Firepower”). 

Precis som nu hade besökare då marinerats i dagarna fyra av stekande sol. 

Och precis som då står de brittiska heavy metal-veteranerna nu för en väldigt stabil festivalavslutning.

Det här är första turnén med Andy Sneap på gitarr som ersättare för Parkinson-sjuke Glenn Tipton. 

Det där visar sig nu inte vara riktigt sant. Mer om det senare.

En lagom avvägd låtlista med favoriter alla kan skråla med i plus några finsmakarval för fansen gör att nog alla kan känna sig nöjda. 

Ändå tar det ett tag innan Halfords gäng får upp värmen. Redan från start testar gudomen inom metal sin häxpipa, som för att liksom visa oss att den håller. Men bandet känns till en början baktunga. 

Runt sällan spelade “Night Comes Down” vänder det och resten blir ett övertygande bevis för hur en legendarisk heavy metal-akt lever vidare med nytt blod och tidlösa klassiker.

Vad fastnade annars på näthinnan av 2018 års Sweden Rock? Maidens premiärgig på festivalen måste vara med. Vädret, förstås. Jag vill gärna ha med både fantastiska Baroness och jubilerande Wilmer X. När jag tidigare under dagen pratar med Sweden Rocks vd Mats Natvig kallar han årets upplaga för den bästa hittills. Precis som festivalledningen kallade 2015 års upplaga. 

Jo, låt mig även lägga till avslutningen av Judas Priest. 

När Halford säger hur mycket de älskar festivalen och en nygammal gitarrist plötsligt står däruppe. Bilden av tiotusentals fans som skriker ”Metal gods” till en leende Glenn Tipton? Det kommer jag att minnas. 

Åtminstone till nästa gång Priest besöker grässlätten i Blekinge.

 

Låt för låt:

Firepower

 

Häxvrål från Halford, annars klent ljud. 

 

Grinder

 

Priest låter baktunga. 

 

Sinner

 

Scenskärmen badar i eld och rök, Halford tar i. 

 

 

The Ripper

 

Mini-musikal där bildskärmen tar över.  

 

Lightning Strike

 

Nytt attackspår som står sig väl. 

 

Bloodstone

 

Heavy metal med sväng. 

 

Saints in Hell

 

Snygga blodröda projektioner, mellanspår till låt. 

 

Turbo Lover

 

Nu börjar det hända grejer. 

 

Tyrant

 

Rak rock utan större risker. 

 

Night Comes Down

 

Sällan spelat spår som landar fint. 

 

Freewheel Burning

 

Ytterligare ett “Defenders of the faith”-val som rullar utan problem. 

 

You've Got Another Thing Comin'

 

Metal-boogie med stark publik. 

 

Hell Bent for Leather

 

Halford in med hoj och piska. 

 

Painkiller

 

En skärande värktablett. 

 

Rising from Ruins

 

Bästa spåret från nya plattan håller live. 

 

Metal Gods

 

Tipton gör oannonserat besök, succén är given. 

 

 

Breaking the Law

 

Uttjatad, men ändå inte. 

 

 

Living After Midnight

 

Ramalama med allsång tar det hela i mål.