Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kiss - "Monster"

MONSTERROCKARE. Gene Simmons och Paul Stanley har, med sitt Kiss, lyckats skapa ett helhjutet album, som imponerar med sin jämnhet. Foto: Miguel Sierra / Epa / Scanpix

Kiss ratar hitsen och tänker på helheten.

Årets största hårdrockssläpp är ett fint Monster.

ALBUM

Kiss
"Monster"

Hårdrock.
VEM: Ett av världens mest ikoniska rockband bildades i New York för knappt 40 år sedan. Gruppen har sålt över 100 miljoner album men ännu inte valts in i Rock And Roll Hall Of Fame.
VAD: Monster är dels namnet på gruppens tjugonde studioalbum, dels titeln på deras nya fotobok som kostar hisnande 4 000 dollar!
Släpps: 10 oktober.
Om du gillar Kiss, lyssna då på: Imperial State Electric A holiday from my vacation, Alice Cooper Muscle of love.

This is your last chance to get it right, deklarerar Paul Stanley när Monster går in på upploppet. Han låter väldigt angelägen, som att han talar till sig själv, och väl medveten om att detta kan vara sista chansen att göra ett riktigt bra Kiss-album.

Det är denna inställning som driver gruppens chaufför att agera producent och pådrivare och insistera på att inga utomstående låtskrivare får anlitas. Upplägget känns igen från föregångaren Sonic boom.

 

En skillnad är att nu tycks de inte ens ha försökt jaga den där stora hitlåten som kan driva skivförsäljningen. I slutskedet av karriären handlar det mer om att prestera väl och om själva albumet, vilket känns uppfriskande för en så uttalat pengakåt grupp. Gene Simmons låter också ovanligt blygsam när han i intervjuer får sin insats att framstå som rätt obetydlig. I själva verket är det hans riviga stämma och spänstiga låtbidrag som får skivan att bli åtminstone ett minimonster.

 

Visst hade en och annan refräng kunnat skruvas till och "Back to the stone age" och "Long way down" skulle ha lyft rejält med lite extra pynt. Men hellre en jämnstark upplevelse som har sin utgångspunkt i 70-talet än ett Kiss som återigen åker jojo mellan himmel och helvete.

 

Så bra är "monster" - låt för låt

HELL OR HALLELUJA


Rock and roll over med tidig 80-tals­refräng.

 

WALL OF SOUND


Gene Simmons briljerar när Kiss sprätter som ett fartfyllt Led Zeppelin.

 

FREAK


Alla I'm a freak känns så småningom fördummande.

 

BACK TO THE STONE AGE


Tillbaka till stenåldern betyder till MC5:s "Kick out the jams" vars huvudriff låten kretsar kring.

 

SHOUT MERCY


Ett skönt, nertonat Paul Stanley-nummer som är 70-tal rakt av.

 

LONG WAY DOWN


Paul lånar en mörk, cool utstyrsel av Monster Magnets Dave ­Wyndorf.

 

EAT YOUR HEART OUT


Gene the boogie man så som vi känt honom i snart 40 år.

 

THE DEVIL IS ME


Gene tar ännu ett fast grepp om Led Zeppelin.

 

OUTTA THIS WORLD


Tommy Thayer-låt som har den hittigaste refrängen.

 

ALL FOR THE LOVE OF ROCK&ROLL


Sist ut att presenteras som sångare: trummisen Eric Singer i varmt soulig Kiss-blues.

 

TAKE ME DOWN BELOW


Gene får sällskap av Paul i framsätet i denna pumpande sexhymn.

 

LAST CHANCE


AC/DC:s spjuveraktiga ah ah ah-körer backar upp Paul.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!