Han är inte bara twittrare, han är musiker också. Har varit lätt att glömma efter den tidens alla rubriker. Kanye West är en person som tar plats, är kontroversiell och vågar gå över gränser.
Med "My dark twisted fantasy" visar Chicagosonen att han framför allt är musiker och att Kanye West är en artist som vågar ta sin musik så mycket längre än de flesta av hans kollegor.
Det mesta här är sensationellt starkt, hiphop för en ny tid.
Inte nog med att han får ur sig karriärens bästa låtar, West lyckas även sampla King Crimson och rappa om hur det är att ha sex med en farao utan att det blir konstigt.
Ett praktexempel på Wests storhetsvansinne/genialitet är "Runaway".
Hur många andra artister skulle våga inleda ett singelspår med en dryg halvminut av enkelt pianoklinkande och avsluta med ett väldigt långt eget röstförvrängarsolo?
Han får storartad hjälp rakt igenom Jay-Z och Nicki Minaj är självlysande - men det här är framför allt Kanye Wests egna album. För det är verkligen ett album av den gamla skolan, en dryg timmes resa långt ner i Kanyes mörka undermedvetna.
Det är en ren fröjd att få åka med.
