Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Helgjutet, Lundell – det här exploderar flera gånger om

”Det exploderar flera gånger om”, skriver Expressens recensent om Ulf Lundell-konserten. Arkivbild.Foto: LISA MATTISSON

Vi får inte mycket bjällerklang och kramgo julstämning. 

Mer en spelglad och politiskt uppretad Ulf Lundell som kramar ur allt i låtlistan. 

Det räcker väldigt långt. 

Konsert

Ulf Lundell

Berns, Stockholm

Publik: Fullsatt.

Vem: Svensk författare och rockartist som albumdebuterade 1975. Turnerade senast i somras. Fyllde sjuttio för en månad sedan.

Vad: Den första av två konserter på Berns i helgen. Den andra är i morgon måndag.

Det är den tiden på året vi ser tillbaka på vad som varit och vad man kunde gjort bättre. I recensent-rollen ångrar jag framför allt en sak: att jag gav Ulf Lundells turnépremiär i somras tre getingar. Lundell med band var värda mer än så. Det var ju en sagolik skånsk junikväll bland picknickfiltar och med en svensk levande institution på scen som både vad rolig och på spelhumör.

Nå, alla kan ha en dålig dag. Det gäller att lära av misstagen: Ulf Lundell är på Berns dagarna före dan är inget annat än väldigt, väldigt bra. 

Många hårda paket blir det. Vi får förstås ingen mysig jul-farbror och glögg-fryntlig stämning. Men att Lundell, i svart skjorta med uppkavlade ärmar, skulle dra igång kvällen med en åtta minuters monolog om hur misslyckade Alliansen var känns ändå lite... oväntat. Applåderna känns tamare för varje utspel mot Hägglund och Kinberg Batra. Det är som han vill rensa undan gamla rester och mörka moln innan vi kan sätta fart på allvar och se framåt. 

Flera gånger under kvällen kommer han tillbaka till hur obegripligt det är att sverigedemokraterna är landets största parti. ”Men vad kan jag göra åt det? Jag är en kille med gitarr”, säger han. 

Han gör vad han kan. Och han gör det mestadels med finess. 

Som i ”Öppna landskap” när texten projiceras ovanför scenen, så att alla kan vara med och dra låten åt rätt håll från mörkermännen. En av många starka och livs levande stunder under den närmare tre timmar långa spelningen.

Visst går det att som alltid anmärka på att han trycker på alldeles för mycket i perioder och inte låter konserten andas. Men giget är ändå mer en näve nyårsraketer än seg julkola. Det exploderar flera gånger om, med en rotlös rock och ett visberättande som faktiskt ingen i landet är nära.  Att Janne Bark, Nynäshamns egna Poncho Sampedro, får gitarren att glöda i låtar som ”Definitivt religion” är förstås ingen nackdel.

Så tack för en helgjuten insats, Lundell med band. 

Efter det här utgår jag från att vi ses igen, på andra sidan decenniet.

Konserten låt för låt

Stockholm i december

Efter en lång inledande monolog, en omfamning från huvudstan. 

Den här vägen

Rockmangel med ylande gitarr-solo från Bark. 

Tranorna kommer

Handklapp och fest i salongen.

Ut ikväll

Stämningen stegras än mer. Ramalama!

Evangeline

Introt får Berns att tjuta. Dylanskt munspel i slutet. 

Snön faller och vi med den

”Lite snö kanske?” Undrar Ulf. Går förstås hem. 

Definitivt religion

Blues från förra årets ”Skisser” som liksom ålar sig fram. 

Rent förbannat

Fullt ställ men ändå en andningspaus i larmet. 

Tre bröder

En skum låt, enligt Lundell. Pärla från ”12 sånger” med en historia som når ut. 

Rom i regnet

Först mer SD-kritik, sedan en mäktig allsång. 

Öppna landskap

Urstark version med textremsa så alla ”kan dra låten åt rätt håll igen”. 

Jag saknar dej

Vecklas ut till något stort. 

Senare år

Om oro på ålderns höst, med fint piano-intro.

Förlorad värld

Inleds försiktigt, stegrar med sax och munspel. 

(Oh la la) Jag vill ha dig

Full fart med allsång och gammalt discobeat. 

Tillsammans vi två

Livsfesten rullar på. 

Kär och galen

Svänger som en gammal pubrock-singel. 

Gå ut och var glad

Lite positivt tänkande i lurigt tempo och med vajande armar. 

Rialto

Uffes röst börjar svikta, men den akustiska ljudbilden förlåter. 

Av himlen sänd

Fin kärleksbetraktelse, men luften börjar gå ur.   

Snart kommer änglarna att landa

Lite julstämning, till slut. 

Rått och romantiskt

Extranummer, från ”Xavante”. Det är dags att skicka hem oss, säger Uffe.  

Vinterland

Lundell bjuder som avslutning in oss alla till duett. 

Ulf Lundells nya liv – boken, framtiden och turné:

Ulf Lundells liv – boken, framtiden och turné.