PUNKPOP
Det finns två sorters självständighet inom rocken. Dels den ädla osignade som huserar under jord på Kafé 44 och skiter i vad du tycker. Dels den fula ofrivilliga som uppstår i vakuumet efter det att skivköparna gått hem. Den har Green Day haft modet att använda sig av. Resultatet är en tossig rockopera om att George W Bush är dum. Naturligtvis är den hjälplöst präktig. Och för lång. Men vetskapen om att ingen ändå bryr sig har fått de överåriga snorungarna att hitta fram till några av höstens effektivaste tja-la-lah-refränger.
