Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Frida Hyvönen
är allt och lite till

Frida Hyvönen gör intressanta och begåvade låtar som sällan låter som hits. Foto: Adrian Pehrson/Rockfoto

KONSERT

FRIDA HYVÖNEN

SÖDRA TEATERN, STOCKHOLM

 

Publik: 414 (utsålt).

VEM: Parisbon Frida Hyvönen, 34, kommer precis som Sahara Hotnights från Robertsfors. Hon är kusin med Hotnights-trummisen Josephine Forsman.

VAD: Turnépremiär baserad på tredje (eller femte, beroende på hur man räknar) soloskivan "To the soul". Förra veckan blev Frida klar för Way Out West.

BÄST: Mustiga högstadiediscon "Terribly dark".

SÄMST: Lillgamla "Enchanted" är ingen favorit.

FRÅGA: Hur lyxigt är det inte att ha Jari Haapalainen på trummor?

 

Frida Hyvönen går från oklarhet till oklarhet. Precis som det ska vara. Det låter lite otydligt ibland, bara.

Vad är Frida Hyvönen? Disco? Indie? Chanson? New age? Art rock? Jazz? Svaret är: allt, och lite till. Svaret är också att det kan spela mindre roll.

Frida Hyvönen är spännande för att hon är omöjlig att peta in i något fack. Man kan börja bolla med en rad referenser, men när hon sitter bakom sin flygel så påminner hon bara om sig själv. Hon är en unik röst.

Hon är cool, rolig och talangfull. Hon låter som om hon har en skruv lös när hon sjunger upp mellan låtarna.

 

Men. Med tanke på hur teatral hon kan vara i sitt uttryck - det är inte en slump att just Hyvönen gjorde musiken till dansföreställningen "Pudel" - är det lite frustrerande att konserten inte har en tydligare dramaturgi.

Hyvönen kan växla mellan stora och små uttryck, men lite för ofta händer det lite för lite.

Tempot går upp och tempot går ner, men intensiteten har svårt att följa efter. Det är som att konserten börjar om med varje ny låt.

Det är lite otydligt vem hon vill vara och vad som står på schemat. Är hon entertainer eller konstnär? Hennes guldmantel är magnifik, men när hon skojar om den förvandlas den till en ironisk accessoar.

 

Bandet spelar med integritet, men när basisten håller ett långt tal om att det blir T-shirtförsäljning och skivsignering efter giget så tappar konserten, föreställningen? fokus.

Men eventuellt är detta oviktigt grubbel. Begåvningen är ju uppenbar.

Kanske är det så enkelt som att låtarna, förvisso intressanta, alltför sällan låter som hits.

LÅTLISTAN

"Gas station"


"California"

 

"Pony"

 

"Postcard"

 

"Farmor"

 

"Picking apples"

 

"Science"

 

 

"Enemy within"

 

"Djuna"

 

"Hands"


"Enchanted"

 

"Drive my friend"

 

"Terribly dark"

 

Extranummer:


"Dirty dancing"

 

"Come another night"


"Saying goodbye"

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!