Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dunder, Dolly

Sötare och hesare än någonsin – och sprudlande glad – avverkar Dolly Parton sina hits. Men fotograferna fick inte gå nära, de hänvisades till bakre delen av lokalen. Foto: Mats Endermark
Dolly Parton
Löfbergs Lila Arena, Karlstad
En gnisslande fiol, ett 10-mannaband, tre gitarrister och en totalt osvensk Las Vegas-aura ligger över konsertlokalen som tät dimma. Det är Dolly Partons förtjänst.
För in kommer hon, tre äpplen hög och i vit, kristallglittrande dräkt, med en röst som låter hesare och sötare än någonsin och ett totalt sprudlande och smittsamt sätt.
Hon drar gamla citat och skämt om sig själv i samma rasande fart som hon avverkar alla sina stora hits.
Dolly är, minst sagt, på gång. ”Jolene”, ”9 to 5”, ”I will always love you” och ”Coat of many colors” får alla plats i kvällens tighta schema.

Hon kryssar mellan att göra hjärtskärande gospelcountry som ”Little Sparrow” (under den låten har jag glömt alla chartrade busslaster av rosa cowboy-hattar som ska kolla på Dolly. Det känns som att hon sjunger den för mig och bara mig) för att i nästa stund kasta om helt och göra en totalt gräslig duett med en Elvis-kopia och en lika crappig version av ”Islands in the stream” med sin körkille som Dolly verkar tycka funkar lika bra som Kenny Rogers.
Hon har inga som helst begränsningar. Och det är ju just det som gör henne så älskvärd.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!