Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Det svänger om Santana

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.

Santana,  

Christinehof slott, Brösarp. 

Publik: "Nära 5 000"  

+ Kul när han läxar upp en av pojkarna längst fram för att han är lite "uptight".  

- Hade man hyrt in ljuskillen från den närliggande Kiviks marknad?


 Får jag lov?

 Jag nästan bryter mot principen att inte dansa i tjänst.

 För det är medryckande. Just så. Det må spreta åt all världens håll och de olika solisterna må fila på så att det sårar sig i öronen på en men nog katten svänger det grabben.

 Särskilt om latinbitarna.

 Men när Carlos Santana, 60, på enda Sverigespelningen försöker koppla in sig på våra hjärnor med lite fusion och jazz blir det kö i baren. Managern Bill Graham slet sitt hår redan på 70-talet när Carlos satte på sig jazzluvan. Inget har förändrats.


 Då funkar det bättre med låtarna han tillägnar "all the ladies in the audience". Spansk hetta med flamencogitarr. Läckert.

 Han börjar prick åtta och drar ur sladden först när greve Piper släcker sänglampan uppe på sin kammare på slottet. Det blir välplacerade nerslag i karriären, från "Oye como va" fram till nu och en mer än lovligt flörtig "Concerto"/"Maria Maria". Och en pigg Carlos klädd i helsvart lattjar runt med låtarna och kastar in allt från Grieg ("Bergakungens sal") till Peter Green ("Then play on"). Visst, han iklär sig rollen som ekvilibristen och ibland tycks det bara vara musikskolestudenterna som lyssnar.

 Ganska fett band om man undantar den svage syntnissen Chester Thompson. Och så var det sångarna Andy Vargas och Tony Lindsay. Jag vet inte, men jag tänker på de klämkäcka bröderna Rongedal. Var nog inte meningen.