Och kanske är det just att basisten nu kan koncentrera sig på göra sidoprojektet till förstaprio som gör att Sixx verkar ha ett helt annat driv med Sixx: AM.
Musikaliskt spretar gruppen lika mycket som gitarristen DJ Ashbas smink- och klädval. Mycket hämtas från färska och inte helt oävna “Prayers for the damned Vol.1”. I ena stunden sleazerockar de med bootsen kvar i Los Angeles, i andra plockar sångaren James Michael fram ett piano och bygger upp bombastiska ballader. Han är inte den mest enigmatiska av frontfigurer. Jag får inte heller ihop Ashbas ettriga fingerplock-figurer med låtar som skulle må bättre med en mer återhållsam gitarrist.
Men även om Six: AM fortfarande är en grupp som söker, så vill de i alla fall något nytt och inte bara trött luta sig tillbaka. Fler starkare låtar framöver (kanske på nästa platta som kommer redan till hösten) så kan det hända grejer på allvar.
