Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

"Black Sabbath tar farväl med värdighet"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Geezer Butler, Bill Ward, Ozzy Osbourne och Tony Iommi.
Foto: Lester Cohen

Tre fjärdedelar av original-Black Sabbath har gjort sitt första album på 25 år.

Det är späckat med ekon från det förflutna.

Inför sin albumcomeback diskuterade sångaren Ozzy Osbourne, basisten Geezer Butler och gitarristen Tony Iommi ofta att Black Sabbath riskerade att bli en parodi på sig själv. Detta efter att de inlett med att skriva två låtar som var alldeles för snarlika deras djävulska signaturmelodi "Black Sabbath". Då, säger Geezer i en intervju, hajade de till och kände att de redan hade gjort det där och inte ville kopiera sina gamla låtar.


Det gick väl sådär. Snarare är "13" ett album späckat med ekon från det förgångna. Just "Black Sabbath" hemsöker såväl öppningen "End of the beginning" som avslutningen "Dear Father". "Zeitgeist" åker på flumcamping med "Planet caravan". Ozzy drar till med sitt välkända all right now i "Loner", skivans mest simpla uppåtlåt. "Live forever" rumlar runt med det hotfulla "Zero the hero"-riffet från den bespottade men väldigt underskattade Ian Gillan-eran. Och så vidare.


Producenten Rick Rubin har använt exakt samma psykologiknep som med Metallica, då han inför "Death magnetic" ville att de skulle tänka som när de skrev klassiska "Master of puppets". Resultatet blir bättre när Black Sabbath ska låtsas färdas i en tidsmaskin till 1970, detta trots att Rubins hoptryckta och torra ljudideal tillhör samtidens sämsta och berövar gruppen såväl dynamik som schvung.


Hur upphaussad "13" än har blivit är det dock bara löjligt att jämföra skivan med vad bandet presterade förr. Man kan inte radera 35-40 år bara så där. Iommi har inte skrivit denna typ av låtar på så länge att vissa riff och partier i de något för långa låtarna känns styltiga.

Och även om Rubin ska ha en eloge för att han inte har kört Ozzys röst genom ett kilometertjockt effektfilter blir det väldigt mycket samma, repetitiva tonarter för att 64-åringen ska fixa det på naturlig väg.

Black Sabbath exploderar inte men tar farväl med värdighet.

ALBUM

Black Sabbath
"13"


Genre: Hårdrock.

Bästa spår: Loner.