Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Beyoncé pulveriserar Jay Z på Friends arena

Foto: Alex Ljungdahl/Expressen

Förra turnén kom att handla mycket om de påstådda sprickorna i stjärnduons äktenskap.

I Sverige uppenbarar sig en annan spricka.

Beyoncé pulvriserar stundtals Jay Z på Friends.

Den här tempostarka hitshowen tillhör henne.

Jag såg "On the run tour" i USA för fyra år sedan. Jay och Bey stod för en omtumlande överkörning inför närmare 90 000 fans i New Jersey. Hade paret kämpigt det backstage (det hade de, skulle det visa sig) var det inget som märktes på scenen.

Beyoncé och Jay Z är två väldigt amerikanska fullblodsproffs. När de står på scenen står de alltid på sin hemmaplan, har alltid ett massivt publikstöd som de kan luta sig mot.

Den här konserten är inte annorlunda. I själva verket är "On the run tour II" så lik sin föregångare - både när det kommer till presentation och innehåll - att det snuddar falsk marknadsföring att kalla den för del två.

Paret delar jämlikt upp låtlistan men delar ganska sällan scenen i Friends. Ett intryck som förstärks av att de har var sin ramp som klyver publikhavet. Efter de inledande, tre rätt sega, låtarna turas de mest om med att uppträda. Det är först mot slutet som det återigen känns som en gemensam show.

Inte för att man har långtråkigt på vägen dit.

Allt går i en rasande fart.

Konserten pågår i närmare två och en halv timme och rymmer, om man väljer att räkna in de många korta bitarna av bekanta hits som dyker upp med jämna mellanrum, över femtio låtar.

Allt utspelas på en imponerande scen som ramas in av blixtrande grafik, ambitiösa filmsnuttar, energiska dansproffs, pyroeffekter som får en redan varm arena att svettas ännu mer och ett scenljus som är nästan lika raffinerat som det Beyoncé visade upp i "Formation tour" - showen som välte Friends arena för två år sedan.

Den stora skillnaden är att den här turnén är överdrivet bombastisk i sitt tilltal. Det finns i princip inga andningspauser. Allt är maxat från start till mål.

Dramaturgin ligger överkörd och bortglömd som en stackars grävling i ett dike.

Hitsen avlöser varandra. Det är nästan som att det pågår en tävling där uppe. Ingen verkar vilja ta ett steg tillbaka och riskera att hamna i skuggan av den andra.

Kanonaden är kul, men också utmattande.

Ju längre kvällen lider, desto tydligare blir det dessutom vem som är kvällens mittpunkt.

Jay Z får arenan att glöda av glädje i "Run this town", "99 problems", "Public service announcement" och "Niggas in Paris". När han ställer ner skåpet mullrar marken. Ingen kan ta ifrån honom vad han gjort - men där Jay Z:s låtskrivarpenna stagnerat har Beyoncés bara växlat upp.

Hennes två senaste skivor är de mest konstnärligt utmanande hon gjort, och när sångerskan blandar upp sin tidiga r’n’b med de färskaste käftsmällarna får hon fansen att självantända. Hennes leverans är förtrollande bra. Hennes relevans är obestridlig.

Den Hollywoodsmöriga finalen och ett och annat missriktat parti är en sak, showens lilla svaghet ligger framför allt i parets styrkeförhållande.

Jay Z är Jay Z, och det är verkligen inte illa.

Men Beyoncé är bäst.

KONSERT

Beyoncé och Jay Z

Friends Arena, Solna

Publik: 50 000.

Vem: Beyoncé Knowles, 36, slog igenom med r’n’b-gruppen Destiny’s Child som tonåring. Jay Z (Shawn Carter), 48, är en av hiphophistoriens största. Paret gifte sig 2008 och har tre barn.

Vad: "On the run tour II" är äkta parets andra gemensamma turné (den förra hoppade över Sverige). Förra helgen gav duon ut ett gemensamt album som The Carters - "Everything is love".

 

Betyg låt-för-låt

"Holy grail"

Efter ett maffigt videointro kliver superduon in på superscenen och fyller arenan med energi.

"Part II (On the run)"

Småseg sommarrap där Jay Z låter märkligt forcerad.

"'03 Bonnie & Clyde"

Låter som tropical hiphop, om den genren finns.

"Drunk in love"

Beyoncé kommer in och sätter ner högklackarna. Det här är modern soul med klass och känsla. Jay Z:s korta rapparti känns dock överflödigt.

"Diva"/"Clique"

Ett påträngande och energiskt dansnummer som väver in en rad hits. Jay Z ansluter återigen halvvägs in - för att sedan försvinna på nytt..

"Dirt off your shoulder"

Jay Z är lika tuff som låtens hårda samplingar.

"On to the next one"

Lite loj promenad utmed en av de två ramper som går ut i publikhavet. Men tar sig mot slutet…

"Fuckwithmeyouknowigotit"

…och här lyfter Jay Z ett snäpp till. Omringad av pyro får han old school-låten att bli modern arenahiphop.

"Flawless"/"Feeling myself"

Beyoncé försöker leda allsång i en nipprig mashup. Det går så där. Men allt annat går som tåget. Danserna imponerar på nytt. Mest dansaren som heter Beyoncé Knowles.

"Naughty girl"

Underbart är kortkort.

"Big pimpin'"

Jay Z kommer tillbaka och rappar om MTV i keps. Känns lite daterat detta.

"Run this town"

Publiken går apeshit, eller åtminstone bananas, till Jiggas monsterhit. Konstigt nog sjunger Beyoncé inte refrängen. Det gör Rihanna. På tape.

"Baby boy"

Beyoncé kommer tillbaka och dansar till ett blixtrande karibiskt beat.

"Mi gente" /"You don't love me (no, no, no)"

Beyoncépartyt fortsätter. Tempot är fortfarande rasande.

"Bam"

Poff.

"Hold up"/"Countdown"

Beyoncé fortsätter att ösa på i 180. Till sist känns det som att hon är den enda i Solna som hänger med i svängarna.

"Sorry"/"Me, myself & I"

Beyoncé lattjar med publikens känslor. Gensvaret är så hysteriskt högt att det påminner om 90-talets mest uppskruvade pojkbandskonserter.

"99 Problems"

Jay Z dyker upp i skottsäker väst och låter hårdare än ett uppretat SWAT-team. Allsången får väggarna att skaka.

"Ring the alarm"/"Don't hurt yourself"

Introt framförs från en tron. Vad annars? Beyoncé äger i varenda entré hon gör. Fortsättningen regerar den också. Full av sanslös attityd och tungt självförtroende.

"I care"/"4:44"

Här övergår den tunga rockattityden till ganska gapig och fåfäng heavy metal.

"Song cry"

Jay Z ställer sig mitt i arenan och sjunger mer än han rappar - i ett hav av balladsugna smartphones.

"Resentment"

Beyoncé tar över makens plats mitt i arenan. En akustisk ballad som är lite för duktig för att det ska bränna till.

"Family feud"/"Upgrade U"

Duon är tillbaka efter en kortare paus. Scenen får liv och höjs upp, och svävar fram, över publiken. Ett ambitiöst men rörigt skrytnummer.

"Niggas in Paris"

Jay Z studsar upp och ner, och Sverige studsar med honom. Tyngden hos den här ångvälten är intakt. Ändå påminner hela numret om en raketuppskjutning.

"Beach is better"

Raketbränslet har tagit slut.

"Formation"

Beyoncé tar över. Som hon tar över. Hennes dansanta kaxighet slår ett nytt homerun i arenan.

"Run the world (Girls)"

Löjligt imponerande och intensiv feministfackla som tänder eld på publiken. Avslutas med att ett enda ord visas på jätteskärmen: "FEMINIST". Javisst.

"Public service announcement"

Jay Z låter som han shottat bensin igen. En makalös urladdning.

"The story of OJ"

Ett tungt budskap, men Jay Z:s berättelse ramas tyvärr in av ett ganska lättviktigt jam.

"Déjà vu"

Uppsluppet storbandsfunkig fiesta som framförs gemensamt.

"Show me what you got"/"Crazy in love"

Storbandet fortsätter att blåsa på som om det gällde livet. Och "Crazy in love", den visar sin förmåga att låta större än livet.

"Freedom"

Beyoncé vrider upp reglagen ett snäpp till... Till elva. Det känns som att svepas med av en soulig tornado.

"U don't know"

Det är inget fel på Jay Z svar direkt. Bandet fortsätter att blåsa på.

"Young forever"/"Perfect duet"

Avslutningen bygger alltså på Alphaville och Ed Sheeran... Duons sockersöta final känns lika onödig som en Toni Kroos–frispark i den 95:e minuten.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!