Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Amanda Jenssen - "Hymns for the hunted"

Amanda Jenssen.

Det här landet har många popstjärnor, men de flesta bleknar bredvid Amanda Jenssen.

På sitt nya album låter hon ännu coolare.

Ännu bättre.

FAKTA

ALBUM

Amanda Jenssen - "Hymns for the haunted"

Genre: Soul.

Vem: Amanda, 24, gick till final i "Idol" för fem år sedan - men fick se sig slagen av Marie Picasso. Hon kommer från Lund. Ett av hennes första band var Amanda & The Papas, tillsammans med pappa Halvard Jenssen.

Vad: Tredje albumet från Amanda Jenssen är precis som de två tidigare ett samarbete med Per Wiksten, gammal indierockhjälte från Wannadies. Denna gång har även Björn Yttling (Lykke Li, Anna Ternheim) medverkat.

Släpps: 14/11.

Om du gillar "My hymns for the haunted", lyssna då på: Adele "21", Lykke Li "Wounded rhymes", Jack White "Blunderbuss".

Låtlistan

"Ghost"

"Boom"

"Volcano swing"

"Light and easy"

"Dry my soul"

"Lay down"

"Open the lid"

"Illussionist"

"Leon"

"Thunderful Jolene"

"Michael's garden"

"The carnival"

Såklart var hon coolare än alla andra redan i "Idol". Möjligen är det ingen prestation som kommer att noteras i Guinness rekordbok - några av huvudkonkurrenterna det året var Mattias Andréasson, Marie Picasso och The Moniker - men ändå.

Att den skånska som sjöng låtar som "Lovefool", "I'm just a girl" och hade Joe Cockers jobbiga "Unchain my heart" som eget val i talangsåpan hade en skiva som "Hymns for the haunted" i sig, det är en rätt svindlande utveckling. Inte desto mindre sann.

Varken debuten eller uppföljaren var några dåliga album, tvärtom, men "Hymns for the haunted" känns mer komplett. Den är mustigare, svulstigare, farligare och mer mystisk. Det är en skiva som förpassar de tidigare så givna jämförelserna (Adele, Duffy, Amy, Lily) till parenteser. Det här låter som Amanda Jenssen mer än någon annan.

Det är en soulig rockplatta - huvudpersonen själv beskriver musiken som "voodoo jazz" - där Amandas retroinfluenser låter imponerande moderna. "Hymns for the haunted" kastar sig mellan olika tempon och stämningar, spelar upp storslagna filmiska draman såväl som viskande visor, men tappar aldrig greppet om lyssnaren.

För två år sedan gavs en speciell version av "Happyland" ut internationellt. Skivan nådde som bäst en 43:e plats, på den tyska topplistan. Jag gissar att det kommer att gå betydligt bättre den här gången.

Amanda Jenssen är bara 24 år, men låter coolare än det mesta som går runt i lustig finhatt. Var ska detta sluta?