Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

50 cent: "Get rich or die tryin"

Shady records/Universal

hiphop

Varje generation har sitt ledmotiv. 1966 stammade Roger Daltrey "Hope I die before I get old". 37 år senare grymtar en lika upphaussad 26-åring istället "Hope I make it to heaven, Im going through hell". Precis som all klassisk gangsterhiphop handlar 50 cents berättelser om döden. Och att dö ung. 50 cent - som egentligen heter Curtis Jackson - förlorade sina föräldrar tidigt. Och fram tills dess att Eminem och Dr Dre upptäckte honom så har de flesta rubriker kring honom handlat om fängelsevistelser, påhopp på hiphopstjärnor och de många och brutala mordförsök han utsatts för. I flera intervjuer inför "8 mile" har Eminem sagt att 50 cent är den enda intressant rap-artisten just nu. Inklusive Eminem själv. Och att hans adept gör hiphopen till gatans CNN igen. Världens största hiphopstjärna har rätt. Precis som N.W.A behövdes som en motreaktion när svart musik blev för politiskt präktig på 80-talet så är "Get rich or die trying" - i en tid av new age-soul, "Jenny from the block" och filmsatsande hiphopmoguler - en livsnödvändigt injektion vardagsrealism. Dr Dre och Eminem producerar. Mörkt, studsande och suggestivt samplar de mantelrörelser och ekg-maskiner utan att de blir effektsökeri. Och om 50 år så kommer rockprofessorer konstatera att hiphopen februari 2003 tog en kraftig u-sväng tillbaka till bluesen och det stora berättandet. En klassiker.