”Man lite hittar tillbaka till den där förundran”

Samtidigt ligger premissen rätt i samtiden, där vi hotas av en global matkris i kölvattnet av kriget i Ukraina och värmeböljan i Indien. Filmskaparna framstår rentav som synska när de väver sitt äventyr kring gigantiska gräshoppor som förstör alla grödor i sin väg. Men den här gången är svärmarna inte skickade av någon straffande gammaltestamentlig gud, utan av gen-tech-företaget Biosyn, som endast skonar åkrar med deras eget utsäde.

Nej, de vill inte skapa världssvält, de vill bara maximera sin vinst – till vilket pris som helst. Något som snart får vägarna att korsas för karaktärerna från ”Jurassic world”, och ”Jurassic Park”.

Roligast är förstås återföreningen av Jeff Goldblum, Laura Dern och Sam Neill, från den första banbrytande filmen. Sam Neill, 74, är ungefär lika välbevarad som ”Top Gun”-Tompa, (vilket är glädjande eftersom Neills behagliga vingårdsliv verkar mer tilltalande än scientologi). 

Tillsammans smälter veteranerna, relativt sömlöst, in i mixen av osäkra dinosaurieanläggningar, läskiga huggtänder, sniffande reptilnosar, terrängfordon på flykt, paleontologi, och storhetsvansinne .

Känslan av sensation och lekfullhet må ha bleknat, men värmen och humorn finns där, och jag tycker till slut att man lite hittar tillbaka till den förundran som präglade den allra första filmen. Den som bottnar i vår egen dödlighet, och det faktum att det under miljontals år fanns andra varelser som härskade över jorden, och som i dag bara är stoft och ben.