Att storebrorsan Malcolm Young förra året, efter att sjukdom till slut satte stopp, meddelade Angus att AC/DC nu var hans band låter ju stort men känns lite fel.
AC/DC har ju alltid varit Angus Youngs band.
Kanske inte i studion, men väl på scen. Det visar sig nu när gruppen turnerar efter det mest turbulenta år de haft sedan 1980, då sångaren Bon Scott avled och ersattes av Brian Johnson. Förutom Malcolms avhopp har mångåriga trummisen Phil Rudd sparkats efter grava klammerier med rättvisan. Av detta märks noll och intet när AC/DC bränner av två intensiva timmar på ett fullsatt Friends Arena.
LÄS MER: Paret lurades att köpa falska AC/DC-biljetter
Så var AC/DC
AC/DC
Friends Arena, Solna
Publik: 53 686 (slutsålt).
Vem: Rockband från Australien som slog igenom stort internationellt i slutet av 70-talet. Deras "Back in black" från 1980 är rockhistoriens mest sålda album. Består idag av Angus Young (gitarr), Brian Johnson (sång), Cliff Williams (bas), Chris Slade (trummor) och Stevie Young (gitarr).
Vad: Ute på världsturné med senaste plattan "Rock or bust" från förra året.
"Kanonerna är inventarier"
Allt är som vanligt, som det ska. Ersättarna Stevie Young och Chris Slade har varit med förr och märks knappt av. Sångaren Brian Johnson ser med knutna nävar och lätt böjda knän som alltid ut som en småfull gubbe som ensam sjunger med vid jukeboxen. Han håller mellansnacket till ett minimum men ser hela tiden nöjd ut. I lämmeltåget efteråt från arenan hör jag flera som klagar på att hans röst inte håller, men det har den egentligen inte gjort sedan 1980. Låtlistan fungerar som en stabil “greatest hits” med några nykomlingar klädsamt insprängda. Klockan i “Hells bells” och kanonerna i avslutande “ For those about to rock (We salute you)” är inventarier.
LÄS MER: Inget kan stoppa AC/DC:s framgång
Betyg låt för låt
Rock or bust
Stabil inledning från nya plattan. Entré i rök och bomber.
Shoot to thrill
Energisk, enorm handklapp och kvällens första duckwalk.
Hell ain't a bad place to be
Brian Johnson kramar ur varenda textrad.
Back in back
Går väl inte att misslyckas med. Rytmsektionen styr med säkra händer.
Play ball
Ny låt som Johnson kraxar sönder.
Dirty deeds done dirt cheap
Grönt scenljus, rejäl allsång.
Thunderstruck
Maffigt blixtrande inledning på svenskfavoriten. Men sista energin saknas.
High voltage
Så nära pubrock AC/DC kommer. Friends är med på noterna.
Rock 'n' roll train
Bästa spåret från förra "Black ice" håller bra. Brian jobbar hårt.
Hells bells
Den klämtande klockan och gitarr-introt. Det räcker så.
Baptism by fire
Nytt bluesnummer vi inte lär få höra på nästa turné.
You shook me all night long
En refräng som Friends gärna sjunger med i.
Sin city
Tungt gammalt kort med ett slips-solo av Angus Young.
Shot down in flames
Angus och Brian jobbar förtjänstfullt på scen.
Have a drink on me
Mellanspår från "Back in black" som aldrig kommer till skål.
4gggg
T.N.T.
Energisk och - jodå - explosiv.
Whole lotta Rosie
Slarvas bort lite, men solot!
Let there be rock
Snudd på frenetisk. Lång, lång stund med Angus längst ute på scentungan.
Highway to hell
En klassiker som AC/DC vårdar rätt. Riffet får upp hela Friends.
For those about to rock (We salute you)
Kanoner och en sista Stockholmshälsning.
"Frenesi och fart"
De viktiga orden för kvällen är ändå två: frenesi och fart. Konserten innehåller inga döda stunder, bandet närmast rusar igenom låtarna med en energi som inte går att förställa. Vilket för oss tillbaka till gitarr-fenomenet Angus Young. Iförd endast kortbyxor pratar han med oss via gitarren i ett långt solo i “Let there be rock”. Han tittar upp under en svettig lugg och sätter handen bakom örat för att vi ska skrika, om och om igen.
En klassisk rockarketyp visar att att AC/DC faktiskt har mycket kvar att ge.
Premium
Premium
Premium