Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vikanders japanska är inget som hjälper en plattberättelse

Vem är Alicia Vikander?
Riley Keough och Alicia Vikander i ”Earthquake Bird”. Foto: Murray Close / © NETFLIX
”Att Alicia Vikander lärt sig japanska och levererar både dialog och ett antal monologer hjälper inte en platt berättelse”, menar Expressens Mattias Bergqvist. Foto: Murray Close / © NETFLIX

Trög, stundvis tråkig och med få överraskningar. ”Earthquake Bird” med Alicia Vikander är en platt berättelse, om än en sevärd film tack vare för dess visuella detaljrikedom och pulserande musik.

Allt utgår från förhörsrummet. Frågorna från utredarna studsar mot Lucy Flys självpåtagna skal. Var var du, vad gjorde du, varför? Svar kommer i flashbackform. 

Det är slutet av 80-talet. Lucy är tolk, översättare och så kallad expat som flytt sitt förflutna i Sverige. I Tokyos neonljus, de japanska traditionerna och landets kultur hittar hon en passande själslig rustning. 

Sedan träffar hon Teiji, nudelkock, fotograf och en snubbe som får den annars tillknäppta Lucy att öppna sig.  Lägg till Lucys nya polare, amerikanskan Lily Bridges, och ett triangeldrama tar form. 

Att Alicia Vikander lärt sig japanska och levererar både dialog och ett antal monologer utan att tappa känslomässig klang är imponerande, men inget som hjälper en platt berättelse som knappt lyckas få thrillergenrens hjul att rulla. 

Vikander och Riley Keough blåser visserligen in luft med sina gestaltningar av Lucy och Lily, men när inte ens regissören Wash Westmoreland kan få till en knut på ballongen pyser allt snabbt ut igen. 

”Earthquake Bird”, som baseras på Susanna Jones roman från 2001, är trots det sevärd, men då mer som en hantverksstudie. 

Filmfotografen Chung Chung-hoon nosar ständigt på något spännande, samtidigt som filmens färgpalett - höstligt och krispigt - passar den atmosfäriska noirkänsla man försöker åstadkomma. Samma gäller Atticus Ross och Leopold Ross musik, som minner om Giorgio Moroder ena stunden, för att passa som den emotionella handsken i nästa.  

Mot slutet av ”Earthquake Bird” skapas en förlösande känsla när Alicia Vikander släpper taget om sargen, men då är det sedan länge för sent att rädda den helhet som inte resulterar i mer än en axelryckning. 

EARTHQUAKE BIRD

 

Regi, manus:Wash Westmoreland.

Med: Alicia Vikander, Riley Keough, Naoki Kobayashi, Kiki Sukezane, Jack Huston, Yoshiko Sakuma med flera.

Premiär: 15 november på Netflix.

Alicia Vikander om livet innan succén

Alicia Vikander öppnar upp om livet innan succén