Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Tusen bitar"

Dokumentär

Sverige.

Av: Magnus Gertten, Stefan Berg.

Med:Mikael Wiehe, Marianne Lindberg De Geer.

Längd: 1.40.

Barntillåten.

3 höjdare ur filmen

1 Stefan Borsch gör en cover på Afzelius "Till min kära" och sjunger "Se på Vietnam och se på Nicaragua!" för en dansbandspublik som inte verkar alltför politiskt engagerad.

2 De nu vuxna döttrarna berättar tillsammans om sin pappa. Hjärtknipande efter att man har sett alla barndomsbilder.

3 Roliga klipp som från danska Grammygalan 1991. De nominerade i klassen bästa utländska artist är de något omaka Phil Collins, George Michael och Björn Afzelius. Afzelius vinner.

Dog i lungcancer 1999

Slog igenom med proggbandet Hoola Bandoola Band på 70-talet tillsammans med Mikael Wiehe.

Solodebuterade 1976, och släppte därefter 15 soloskivor som sålde i 2,5 miljoner exemplar. Bland hitsen finns "Tusen bitar" och "Sång till friheten".

Hade ett stort politiskt engagemang, särskilt för Latinamerika, och spelade ofta på stödgalor och konserter.

Dog 1999 i lungcancer, 52 år gammal, och lämnade efter sig döttrarna Rebecca och Isabelle.

Aktuell: Förra året satte Marianne Lindberg De Geer upp pjäsen "Johnny boy" om sig själv och Afzelius på Stockholms stadsteater. Senare i höst kommer vi att kunna se Simon J Berger som Afzelius i Peter Birros tv-serie "Viva hate". Förra året kom biografin "Björn Afzelius: en god man - och bara en människa".

För bara ett ögonblick sen brydde jag mig inte om den här artisten.

Men nu sitter Björn Afzelius där, rätt i bröstkorgen, med sina sånger sitt mörker och sitt ljus. Den smala mannen med den bruna skinnvästen, de gula tänderna och ciggen i mungipan. Missförstådd och älskad.

Magnus Gertten och Stefan Berg (tidigare bland annat "Blådårar") har gjort ett skimrande porträtt av artisten som sålt 2,5 miljoner album. Och trots att särskilt början till stora delar består av stillbilder, känns filmen märkligt levande. Kollegan Mikael Wiehe och från-och-till-partnern Marianne Lindberg De Geer berättar vännens historia med målande glöd och, vad jag tror är, nästan ocensurerad uppriktighet.

Bandmedlemmar från Globetrotters bidrar med sitt, och fram tonar bilden av en rastlös man. På turnéerna har han en ny kvinna i varje hamn. Kunde aldrig vara trofast, säger De Geer och återger minnen av hur han kom hem och duschade av sig mer än vägdamm efter spelningarna.

 

I klipp ser man hans duster med Wiehe, och genom ordväxlingen skymtar ett sjudande mindervärdeskomplex. Ett behov av att gång på gång bevisa sig. Vara bäst.

 

Men man ser också mannen som många drogs till: En intensiv personlighet med en svaghet för innerliga texter och rättvisa.

Gamla fotografier visar upp övergivna frukostbord med halvurdruckna vinflaskor. Afzelius mot skrynkliga sängkläder. Hans söta små döttrar när de kiknar av skratt. Ett liv. Vardagligt och nära. Precis som musiken med de allvarliga texterna som här vävs in i Afzelius egna liv.

Känslorna kan till slut inte hålla emot längre, och när vi äntligen når fram till "Tusen bitar", då värker tårarna som en bittersöt klump i halsen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!