Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tivolifilmen är en ”Moulin Rouge”-version av ”Vår tid är nu”

Frida Gustavsson och Albin Grenholm i ”Eld & lågor”. Foto: Nordisk Film/Fox
Frida Gustavsson och Albin Grenholm i ”Eld & lågor”. Foto: Nordisk Film/Fox
Robert Gustafsson och Lennart Jähkel. Foto: Nordisk Film/Fox

Med fyrverkerier, eldslukare, storslagna känslor och svensk fyrtiotal, framstår ”Eld & lågor” som den smäktande ”Moulin Rouge”-versionen av ”Vår tid är nu”. Men mest förförande är kanske att den här bortglömda kärlekssagan ska vara nästan helt sann. 

För en gång i tiden var det inte bara Gröna Lund som lockade Stockholmarna med bergochdalbanor och slänggungor. På Djurgården fanns även det lite enklare Nöjesfältet, och mellan de båda ägarfamiljerna rådde en evig rivalitet. 

Så en dag korsas Gröna Lund-dottern Ninni Nilssons (Frida Gustavsson) och Nöjesfältet-sonen John Lindgrens (Albin Grenholm) vägar, så att den mest romantiska kärlek uppstår. De är Romeo & Julia eller Ronja & Birk, mot en fond av tivolieufori och världskrig. 

Filmen vill i sina sidoberättelser gärna bottna i en tyngre samhällsmedvetenhet, men det mesta av krutet läggs ändå på att låta oss fladdra i väg i fantasin: Flyktigt, lekfullt och utsökt sprakande, likt en julkalender för vuxna. Karusellerna knakar av trä och kedjor, de kulörta lamporna flämtar i natten, medan kärleken uttrycks i sirlig magisk realism. Det är som att vältra sig i en Laura Ashley-tapet eller ett sockerpastelligt macaronkonditori. Blommor, fjärilar, trollsländor får liv, medan osynliga dragningskrafter för våra älskande allt närmare varandra. Ett slags viskande kärleksmeditation över svenska landskapsblommor, skimrar likt en nostalgisk Elsa Beskow-saga.

Tyvärr finns här även en del saker som inte helt klickar:

Dels vill berättelsen innefatta lite för mycket. Svensk nazism, syn på homosexuella, tattare och tyska flyktingar ska med, samt även en skopa psykisk ohälsa. Det blir lätt ytligt, när filmen snabbspolar igenom alla livstrauman. 

Dessutom stör jag mig en aning på hur filmen på ett ganska gammeldags sätt framställer Ninni som extremt vacker, men ack så skör, samtidigt som mammorna – Pernilla August, men i synnerhet Helena af Sandeberg knappt har repliker.

Som helhet påminner ”Eld & lågor” mycket om skaparna Mårlind/Steins Håkan Hellström-film ”Känn ingen sorg”, så gillade man den, lär man troligen fastna även för den här ”La la land”-lätta dramatiken. Och i allt svenskt svårmod, är det ändå lyxigt behagfullt att få svepa in sig i något som mest av allt är vackert, hoppfullt och bergfast i tron på kärleken.

 

ELD & LÅGOR

Romantiskt drama

Sverige. Av Måns Mårlind, Björn Stein. Med Frida Gustavsson, Albin Grenholm, Robert Gustafsson, Pernilla August, Helena af Sandeberg, Lennart Jähkel, Edvin Endre. Längd: 1:43. Från: 11 år.

 

Så bra är skådespelarna

Frida Gustavsson

Tjugofem-åringen har precis lagt supermodellkarriären på hyllan för att i stället satsa på skådespeleri. Det gör hon troligen rätt i. Med vit långklänning påminner hon inte så lite om Pia Degermark i ”Elvira Madigan”.

 

Albin Grenholm

Spelade i Mårlind/Steins SVT-serie ”Midnattssol”, och utstrålar här en självklar karisma som bör ta honom vidare i filmkarriären. Charmig, med en gnutta sorgsen svärta.

 

Robert Gustafsson

Har fått rollen som pappa till Ninni, och är som sådan en kapitalist av den gamla Karl-Bertil Jonssons julafton-skolan. Efter alla roliga gubbar, är det kul att se Gustafsson i en snarast