Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

"She's funny that way"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
Expressens Maria Brander ger filmen två getingar i betyg.

Ni vet hur det brukar vara.

Man checkar in på lyxhotellet, ringer efter ett litet yrväder till call girl, Glo heter hon, avböjer samlag, man är ju en gentleman, utan romantiserar lite på restaurang och i häst och vagn, innan man går till sängs och avrundar i ett rosenfuktigt, lyckligt nirvana.

Ni trodde att vi nått klimax? Åh, nej. För vad som verkligen är kicken för regissören Arnold (Wilson) är när han till sist avslutar med att överräcka cirka 250 000 kronor kontant till flickan (Poots), i utbyte mot att hon slutar sälja sig och satsar på sin dröm. I det här fallet skådespeleri.

Om man tillhör den fraktion av mänskligheten som hatar osannolikhet på film, och då i synnerhet osannolika sammanträffanden, bör man akta sig för den här komedin. ”She's funny that way” är nämligen ett unket screwball-spöke, eller mer välvilligt tolkat en högtidligt mumifierad sak från Hollywoods gyllene era.

Har sin charm

Givetvis kommer regissören att möta sin call girl igen, i en serie urartade förvecklingar.

Somligt har sin charm. Som inledningens förtexter till Irving Berlins ”Cheek to cheek", den ständiga  ”Frukost på Tiffanys”-romantiken, ikoniserandet av Audrey Hepburn, och ett bärande ekorr-skämt som bygger på en replik från Ernst Lubitsch-filmen ”Husan som inte visste sin plats” (1946).

Vassa skämt saknas

Bland producenterna finns mästare av charm som Wes Anderson och Noah Baumbach, men filmen når ändå aldrig över nivån av trött Woody Allen. Här saknas vassa skämt, och berättelsen där männen är komplett styrda av sexdriften är för dum.

Till en början lyckas de begåvade skådespelarna sminka över bristerna, men i takt med att skriktonen på replikerna höjs, går just den där filmmagin man flörtar med sakta förlorad.

BIO

"She's funny that way"

Komedi

USA.

Av Peter Bogdanovich.

Med Owen Wilson, Jennifer Aniston, Rhys Ifans, Imogen Poots.

Längd: 1:34.

Från: 7 år.

Så bra är skådespelarna

Owen Wilson

Går på rutin. Plutar med läpparna, släpar med rösten och är så där hundvalpsgulligt förvirrad som han nästan alltid är. Men här finns ingenting extra, och karaktären är inte tillräckligt Wes Anderson-bisarr för att det ska funka.

Jennifer Aniston

Den klarast strålande stjärnan från ”Vänner” imponerar alltmer som skådespelerska. Spelar här en terapeut med en tveksam syn på patientetik och syrligt humör. Aniston gör sitt yttersta med svaga repliker, och lyckas ändå skapa en riktigt rolig bitch.

Imogen Poots

Hennes call girl har utan tvekan en alldeles särskild inbjudande karisma och en Brooklyn-dialekt av råaste slag. Samtidigt blir hon i längden lite väl charmig och låtsasspontan, och rollfigurens återkommande teori om att hon är en musa och ingen eskortflicka, är inte så smart som filmen vill få oss att tro.

Kathryn Hahn

Tv-veteranen Hahn står tillsammans med Jennifer Aniston för filmens bästa prestationer. Spelar regissörens bedragna hustru Delta, och går från att vara svalt citychic till komplett rasande. Bistår med retrorepliker som ”shut up and kiss me”.