Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Så som i himmelen"

Sverige. Av Kay Pollak. Med Michael Nyqvist, Frida Hallgren, Lennart Jähkel, Helen Sjöholm. Längd: 2.10.

DRAMA

En gång var han mobbad pojke med musikbegåvning, sedan blev han dirigent på ständig turné mellan världens symfoniorkestrar. Efter en kollaps kommer han tillbaka till barndomsbyn som gäst och främling. En udda typ som fryser i ensamhet i gamla skolan – men kanske kan han ge den lilla kyrkokören nytt liv? Det kan han. Och vilket liv sen. Kyrkoherden blir misstänksam, särskilt som prästfrun är med i kören och uppenbart uppskattar förändringen. Hon är inte ensam. Gamla och unga, tjocka och smala får nya krafter – även en misshandlad hustru med en underbar röst. En karismatisk ledare kan uträtta underverk. Kay Pollak har ägnat de senast 18 åren åt att lära ut personlighetsutveckling. "Att växa genom möten" och "Att välja glädje" heter ett par böcker – och så skulle filmen också kunna heta. Budskapet är förföriskt men inte självklart övertygande. Att det är väl värt att ta del av beror på Pollaks skicklighet som förkunnare – han berättar i genomtänkta bilder – till och med ett klassiskt svenskt nakenbad har fått plats – och med hjälp av skådespelare som arbetar på toppen av sin förmåga. Michael Nyqvists vilsne frälsare är full av kraft. Den glada ängeln Frida Hallgren, den handlingskraftige fixaren Lennart Jähkel, prästfrun Ingela Olsson, den slagna Helen Sjöholm – inte minst Helen Sjöholm – och många andra är över- tygande lärjungar. Niklas Falk, som den fariseiske prästen, är också utmärkt men har inte mycket att sätta emot i kampen om själarna. Det är en svaghet. Känslorna är starka och musiken flödar likt en religiös urkraft. När seansen är över känner man sig inte frälst – men glad över att Pollak gör film igen.