Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så här gör man inte med Robin Hood

Ingenting har genom åren fått mig att böla så mycket som Robin Hood. Allt började förstås med den där löjligt attraktiva Disney-räven. Scenen där han fjättrad säger ”Marion, min älskling, jag älskar dig mer än själva livet”, la grunden för hela min syn på romantik, och ledde direkt vidare till självaste balladen om Robin Hood. I den blir han åderlåten till döds av en svekfull priorinna, och med sin sista krafter skjuter han iväg en pil, för att på så vis markera sin egen gravplats. 

ROBIN HOOD

Äventyr

USA. Av Otto Bathurst. Med Taron Egerton, Jamie Foxx, Ben Mendelsohn, Jamie Dornan. Längd: 1:56. Från: 11 år.

Sånt är svårt att sluta snyfta till. För att inte tala om versionen med Sean Connery och Audrey Hepburn, där Marian ger en svårt sårad Robin ett slags dödshjälp, eller den tårframkallande kombinationen av Kevin Costner och powerballaden ”(Everything I do) I do it for you” i ”Prince of thieves” (1991).

Robin Hood-arvet är med andra ord enormt, och fullkomligen badar i tacksamma associationer. Han har fungerat fint likaväl i en sargad äldre version som i den lite kvickare gentlemannatjuv-varianten. Errol Flynn! Det var grejer det.

 

Men teamet bakom den här senaste originsberättelsen verkar överhuvudtaget inte veta vad Robin Hood är. De kan till och med ha förväxlat honom med Batman. För här fullkomligt svämmar det över av ”The dark knight”-referenser, när Rob (som han kallas här) lever snobbigt adelsliv om dagarna, och drar på sig svarta skinnkläder och räddar Gotham, förlåt Nottingham, om nätterna. England, Rikard Lejonhjärta och prins John, existerar inte ens i den här berättelsen där Nottingham istället lanseras som ett slags hedonistiskt Egyptenliknande rike, styrt av en korrupt kyrka. Sherwoodskogen är ersatt av en rykande Mordor-gruva. Samtidigt som kläderna ser besynnerligt moderna ut. Med magtröja, läderjacka, svart kajal och snören över dekolletaget ser Marian ut som en kvarleva från nittiotalet, fast det slår ändå inte Robin Hoods, äh… hoodie. Manusförfattarna verkar på allvar tro att namnet kommer från att Robin brukade maskera sig i luvtröja, och laddar således luvan med så mycket symbolik att det blir direkt skrattretande.

I övrigt frossas det i explosioner (med krut), skottlossning (med pilar) och kravaller med specialstyrkor (rustningsklädda korsriddare), lite som att filmskaparna hellre hade velat göra en helt vanlig krigsfilm. 

Ingen inblandad verkar alls ha förstått magin som finns invävd i legenden, kittlingen i att sagan kan vara lite sann. Kort sagt: ”Robin Hood” årgång 2018 är garanterat den sämsta jag sett.

 

Så bra är skådespelarna

Taron Egerton

Som varit så pojkcharmig i ”Kingsman”-filmerna, saknar här alla former av utstrålning. Försöker mest se tuff ut, och framstår som mer förälskade i sin coola läderhoodie än i Marian. 

 

Ben Mendelsohn

Har typ fått på sig exakt samma kläder som i ”Rogue one: A star wars story”, och spelar rollen som sheriffen av Nottingham enligt modell slentrian-ond. Lyckas inte ens låta demonisk när han hånskrattar. Alan Rickman hade aldrig godkänt ett sånt här arbete.

 

Jamie Dornan

Mr Grey spelar här Will Scarlet, och är med sin något mer naturalistiska spelstil den enda som berör lite.