Ingenting verkar just nu kunna stoppa Hollywood från att göra oinspirerade nyinspelningar av odödliga filmklassiker. Efter en blek "Ben-Hur", har nu turen kommit till John Sturges "Sju vågade livet" (1960) som ju i sin tur är en remake av Akira Kurosawas "De sju samurajerna" (1954).
Serverade på en liten sandig silverbricka med whisky vid sidan av får vi sålunda sju nya sorters kakor: Det är prisjägaren (Denzel Washington), den charmige spelaren (Chris Pratt), skarpskytten (Ethan Hawke), spåraren (Vincent D´Onofrio), en mexikansk laglös (Manuel Garcia-Rulfo), en asiatisk lönnmördare (Byung-hun Lee) och en indiankrigare (Martin Sensmeier).
Tillsammans ska dessa ädla legosoldater utnyttja sitt samlade machokapital för att försvara det lilla oskuldsfulla samhället Rose Creek mot den onde rikemanssnobben Bartholomew Bogue (Sarsgaard).
LÄS MER: Så bra är "The Beatles: Eight days a week"
"The Magnificant Seven": En medvetet multietnisk skara som kämpar för en helvit by
Till skillnad från 1960 är det alltså inte en grupp vita hjältar som försvarar en mexikansk by, utan en medvetet multietnisk skara som kämpar för en helvit by mot helvita skurkar.
Men konceptet med ett gäng outsiders med olika specialförmågor som frälser oss från det onda är ju odödligt, och i dag även tämligen uttjatat, och tyngt under ett lager av superhjältefilmer som "Avengers" och "X-Men".
Ändå borde det inte vara omöjligt att ta idén tillbaka till rötterna, och fylla den med nostalgi och glimten i ögat. Men den enda som faktiskt får till den rätta gnistan är Chris Pratt som är precis det där kriminella fyllot med ett ädelmodigt hjärta som man vill att han ska vara.
Ingen kemi mellan skådespelarna
Ethan Hawke och Vincent D´Onofrio gör skapligt ifrån sig, medan övriga, inklusive Denzel Washington, ger ett platt och trist intryck. De lirar liksom inte med varandra, får aldrig till kemin, och när den slutliga sammandrabbningen närmar sig är de lika mycket främlingar för oss som i början av filmen.
Pulsen höjs en aning när de sjus alla fällor och trick för att fälla motståndaren kommer i dagen. Men annars hade jag roligare med Mel Gibson-rullen "Maverick" från när västernvågen vällde över oss sist kring ´94, och det är förstås inget toppbetyg.
Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.
