Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så bra är "Money monster"

Foto: Atsushi Nishijima / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: Atsushi Nishijima / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: Atsushi Nishijima / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: Joel Ryan / AP TT NYHETSBYRÅN

1995 var året då jag stirrade storögt på George Clooney som barnläkaren Doug Ross i ”Cityakuten”, och ännu jämförde mig med Julia Roberts i ”Pretty woman”.

Veckorevyn kunde berätta exakt hur långa hennes ben var, men på mina fattades det fortfarande ett par centimeter. Måttbandet i mammas syskrin var tydligt på den punkten, och jag betraktade därför mina chanser hos George Clooney som tämligen minimala.

Så bra är skådespelarna

George Clooney

Clooney är utmärkt, men det går inte att komma ifrån att känslan lätt blir att han gör den här typen av glidarroller lite på rutin. Å andra sidan har han en unik utstrålning man bara inte vill vara utan.

Julia Roberts

Har kanske Hollywoods mest sympatiska aura, och är här den som driver den dramatiska känslan i filmen. Lyckas förmedla mycket, trots att hon nästan bara pratar i ett headset filmen igenom.

Dominic West

Ända sen ”The wire” har jag sympatiserat med hans rollfigurer, hur mycket skitstövlar de än är. Men här kravlar han sig ur det facket, och förvandlas trovärdigt till ett litet vd-svin.

BIO

Thriller

MONEY MONSTER

USA. Av Jodie Foster. Med Julia Roberts, George Clooney, Jack O’Connell, Dominic West, Caitriona Balfe. Längd: 1:39. Från: 11 år.

Tjugo år senare får man nog säga att jag gått vidare, även om Clooney och Roberts fortfarande omges av ett särskilt stjärnljus i mina ögon. De har en nästan gammeldags Hollywoodtyngd, med en karisma som av egen kraft kan baxa en hel film mot skyarna. Lite som i det här fallet.

 

”Money monster” är inte den nagelbitarthriller i realtid jag kanske hade önskat mig, även om idén är bra: George Clooney spelar Lee Gates, programledare för en ekonomishow där börstips blandas med publikfriande skämt, dansnummer och ljudeffekter. Julia Roberts gör Patty, hans betydligt mer ansvarstagande producent, i hemlighet på väg mot ett nytt jobb. Hon är förstås den som först ser Kyle (O’Connell), en kämpande arbetarkille som efter ett missriktat tips från tv-programmet förlorat alla sina besparingar. Nu har han smugit sig in i studion med två bombvästar, en till programledaren och en till Walt Camby (Dominic West) vd:n för företaget som slukat pengarna. Hämnddramat, det ska sändas live, kräver Kyle.

 

Det låter mer spännande än vad det är. Bombmannen känns alldeles för snäll för att någonsin kunna döda någon, och Clooneys programledare är alldeles för lugn. Men istället växer där fram ett slags vänlig politisk satir över finanskrisen. Inte alls som den mer respektlöst hållna ”The big short”, utan mer helhjärtat på den lilla människans sida, och med en elegant humoristisk Clooney som någon sorts moderniserad Cary Grant.

 

Temat må vara samtida, särskilt i filmens skildring av de bisarra tittarreaktionerna på gisslandramat, men som filmisk helhet landar vi snarare i en underhållande stund av den gamla lättsammare Hollywoodskolan.