Vad det handlar om är klassisk action och en uppgörelse som sträcker sig över sexton timmar natt. Jimmy (Neeson) är torpeden som dragit sig tillbaka för en tillvaro som whiskyosande ensamvarg. Sonen Mike (Kinnaman) som försöker leva ett hederligt familjeliv, har ingen kontakt med. Men när Mike råkar bli vittne till ett antal maffiamord, tvingas Jimmy återigen plocka upp de gamla takterna för att rädda sin son från sin vän och tidigare arbetsgivare Shawn (Ed Harris).
Övertygande skådespeleri
Det blir en kapplöpning genom New Yorks hårdaste miljöer. Men här finns intressant nog även rum för andhämtningspauser där skådespeleriet fyller igen hålen efter vissa lite väl ologiska, otroliga eller bara sega passager i berättelsen.
Ett par av scenerna där Neeson och Harris möts är fantastiska. De vibrerar av motstridiga känslor och övertygande skådespeleri. Det är som ett ”Heat”-möte där Pacino och DeNiro plötsligt kommer i kontakt med sina mjukare sidor och börja läcka äkta smärta genom den pansarhårda fasaden.
Vad vi får, blir i slutändan inte bara biljakter, skottlossning och brutala slagsmål, utan även en berättelse om brinnande fadersinstinkt, ånger, och botgöring.
