Recension - "The master"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
UDDA VÄNNER. Philip Seymour Hoffman som sektledaren Lancaster Dodd och Joaquin Phoenix som krigsveteranen Quell.

DRAMA

The Master

USA. Av Paul Thomas Anderson. Med Joaquin Phoenix, Philip Seymour Hoffman, Amy Adams, Laura Dern, Lena Endre. Längd: 2.24. Från: 15 år.

Paul Thomas Andersons sjätte långfilm har det mesta som borgar för ett storverk: Blytunga skådespelare och dessutom Oscarnominerade (Phoenix, Hoffman, Adams), en utsökt omvårdnad av varje detalj, en intellektuell ambition och vision.

Den sätter ner foten på ett sätt som skulle kunna få jorden att skälva.

Men skakningarna uteblir. "The master" glider i stället likt sand mellan fingrarna. När man griper efter historiens kärna är det som att försöka fånga luft.


För vad handlar den om? Egentligen? Vad vill den oss?

Detta är alltså filmen som inte har scientologikyrkans framväxt som avstamp.

Detta ska vara berättelsen som inte har något med den nyreligiösa rörelsens grundare L Ron Hubbards liv att göra.

Ändå var scientologstjärnan Tom Cruise en av de absolut första som fick se "The master" när den var klar sommaren 2012.

Så fan tro't.

Philip Seymour Hoffman är som alltid storartad, här som Lancaster Dodd, ledaren för The cause. En karismatisk man som förklarar för sina följeslagare att problemen de upplever kan lösas genom att de synar sina tidigare liv.

Året är 1950 och Freddie Quell (Phoenix) har ända sedan hemkomsten från andra världskriget varit en plågad existens. Ständigt lika nära att ta till flaskan som att ge igen med knytnävarna för minsta oförrätt.

Quell är ett rö för vinden och blir Dodds springpojke och förtrogne. Men vad som är själva fundamentet för deras vänskap förblir också det ett mysterium. Vilket medför en allvarlig kantring av berättelsen.

Kanske borde regissören Anderson göra sig av med manusförfattaren Paul Thomas? Samma tomgång uppstod även i "There will be blood".

Lena Endre? En liten roll. Står i en dörröppning och pratar med Phoenix några minuter. Inte mycket mer att säga om det.


Efter nära två och en halv timme sitter man där när ljudet från Paul Thomas Andersons envetna bankande på en osedvanligt stor och tom tunna snabbt klingar ut.

För var det inte mer än så? Massor ville "The master" omfamna, så lite blev sagt.