Den 4-årige Peter åker bil genom skogen med sina föräldrar, när de träffas av ett rådjur. Bilen voltar. Bara Peter överlever. Men när allt är som mörkast lösgör sig en mossgrön drake ur skogsdjupen, och kliver i väg med pojken i sina tassar.
LÄS MER: Full poäng till Kubo och de två strängarna
Sagoskimrande i Peter och Draken
Sex år senare är de en lekfull duo. Draken är lika delar förälder och kompis, medan pojken blivit något av en förvildad Mowgli. Harmoni råder, tills den dag deras väg korsas av en grupp skogsavverkare.
Så särskilt otäckt blir det inte. Filmen är tydligt riktad till barn i lågstadieåldern, och bär som sådan på något ovanligt sagoskimrande och barnsligt oskuldsfullt.
Tempot är nedskruvat poetiskt, man nästan hör skogen andas i ett vagt förflutet som mest liknar det trivsamt analoga sjuttiotalet. Känslan är Spielbergskt innerlig med ett stänk av indie, handklapp och Leonard Cohen.
LÄS MER: Så bra är "Husdjurens hemliga liv"
Men finast är draken som liksom Falcor i "Den oändliga historien" påminner mest om en långtradarstor hund. En gång trodde jag att en sån skulle komma och rädda mig. Någonstans har jag inte förlorat hoppet.
Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.
