Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Palme

Familjefar. Olof Palme med sina söner. Foto: B-REEL

DOKUMENTÄR.

Sverige.

Av Kristina Lindström., Maud Nycander.

Längd: 1.49

Citat ur filmen

"Fyra veckors semester för oss själva, det var ett ­ultimatum."

Lisbeth Palme ställde krav innan hon gifte sig med fullblodpolitikern.

 

"Bara de inte skjuter honom."

Pierre Schoris ovälkomna tanke i glädjen när Olof Palme blir vald till partiordförande 1969.

 

"När han blev arg kunde han skälla ut folk utan gräns."

Kjell-Olof Feldt minns att han själv blev drabbad.

 

"Han blev aldrig arg, han hade ett oändligt tålamod."

Mattias Palme om papps förhållande till sina pojkar.

 

"Han hade en tendens att ta heder och ära av sina motståndare och det lämnade en del djupa sår."

Carl Bildt om debattören Palme.

 

"Vi kom lite på kant med stora delar av ­kultureliten. Det plågade Palme."

Ingvar Carlsson om åren med de många affärerna.

 

"Han hade en romantisk syn på kroppsarbetare, dem måste man lyssna på extra noga."

Kjell-Olof Feldt om arbetarledaren palme.

 

"Han var genuint färgblind."

Desmond Tutu tror att Palme bidrog till att Sydafrika inte kom att bli en stat som hatade vita.

Som liten rörde han sig i de finaste salongerna, pratade tyska med mamma och franska med barn­sköterskan. Sedan blev han ungdomens hopp, arbetarnas ledare och Palme med hela folket. 1986 mördades han på Sveavägen i Stockholm, en händelse ingen då levande någonsin kommer att glömma.

Där - på Sveavägen - börjar och slutar "Palme", som annars inte handlar om mordet utan berättar historien om vår ojämförligt mest kände politiker. Den är i de flesta stycken bekant sedan tidigare - få har som Olof Palme levt i offentlig­heten. Ändå gör helhetsgreppet och detalj­rike­domen den i många stycken ny. Vi möter den engagerade politikern och briljante talaren likaväl som maktmänniskan, som möjligen var skrupelfri.

 

Kristina Lindström och Maud Nycander har vaskat guld i tv:s innehållsrika arkiv. Nygjorda intervjuer kompletterar och i kronologisk ordning presenterar de Palmes ödesdrama, det som börjar i eufori under Tage Erlanders beskydd och slutar på Sveavägen. Deras porträtt är alls ingen valaffisch men de som älskade Palme kommer nog inte att bli besvikna - kanske inte heller de som avskydde honom. För mer än böcker förmår filmen direktförmedla floden av känslor, positiva som negativa.

 

Framför allt gör familjen Palmes medverkan skillnad. Lisbeth och sönerna syns på snuttar ur det privata filmarkivet och de intervjuas i dag. De säger egentligen inget uppseendeväckande - men bidrar just därför på ett avgörande vis till djupet av porträttet. Statsmannen, ideologen, den arrogante debattören eller briljante estradören, som annars framträder i mest varje bildruta, får drag av "vanlig" människa som vi - och kanske även han själv - ofta haft svårt att se.

"Vi såg pappa mest på mornarna, när han rusade förbi frukosten." "De första semesterdagarna sov han mycket på stranden, vi fick knuffa på honom så han inte skulle bränna sig."

"Nä, pappa var aldrig rädd - konstigt nog. Men jag var."

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!