Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nya ”Aladdin” – en återupplivad klassiker: ”Gåshud”

Expressens Maria Brander recenserar ”Aladdin”. Foto: Daniel Smith / © 2018 Disney Enterprises, Inc. Al
Will Smith har en av rollerna i nyversionen av ”Aladdin”. Foto: Daniel Smith / © 2018 Disney Enterprises, Inc. Al
Nya ”Aladdin” ger Expressens recensent Maria Brander ”gåshud”. Foto: Daniel Smith / © 2019 Disney Enterprises, Inc. Al

Trailern till spelfilmsversionen av ”Aladdin” må ha sett ut som en Bollywoodsåpa blandad med haltande kulörta cgi-effekter. Men själva filmen är faktiskt skaplig, och ibland så medryckande att man rodnar. Mirakelmedicinen? Att skaparna satsat helt rätt på musiken. 

Jag kan, 26 år efter den tecknade premiären, fortfarande sjunga samtliga Disneys ”Aladdin”-låtar, och sätter de väsentliga replikerna. Vid vuxen ålder har jag dessutom barn, gamla nog, att invigas i sagan. Inte konstigt att Disneys ambition att modernisera och återuppliva sina gamla klassiker, har visat sig vara ett kommersiellt genidrag.

I det här fallet kommer känslan av gåshud redan vid ”Arabiska natt”. När minnets tecknade bilder plötsligt får liv och form, är nostalgin stundtals så enorm att jag halvt motvilligt blir barn på nytt.

Scenerna där Aladdin springer över taken i ett myllrande Agrabah skildras 2019 som en omgång parkour inuti en pastelligt söt macaron, med inslag av uppspeedad Guy Ritchie-action. 

Införskaffandet av lampan präglas förstås av Indiana Jones-vibbar, medan prins Alis intåg i staden är en flödande kitschig karnevalsyra. 

Till en början är känslan lite väl ängsligt redovisande. Will Smith axlar anden i motvind, eftersom han faktiskt inte är Robin Williams, och därför att det inte är helt lätt att bygga något från ett onaturligt blått muskelberg. Men tolkningen tar sig, och lagom till att Aladdin förvandlats till en uppvaktande prins infinner sig en kemi, både i förhållande till anden och prinsessan Jasmin.

Mittensekvensen på slottet sjuder av komiskt sväng, underhållande orientalisk dans och förlösande utflykter på flygande matta. Jasmin tilldelas även ett par nyskrivna powerballader, säkerligen producerade med generationen post ”Frost” i åtanke. 

Varken Mena Massoud eller Naomi Scott som gör kärleksparet är direkt kända från förr, men de är svindlande lika sina tecknade föregångare, och har utstrålning nog att nå ut. 

Dessvärre är Jafar (Marwan Kenzari) en mesig besvikelse, vilket drabbar finalens försök till explosion av diabolisk ondska. Man sitter faktiskt mest och väntar på att det ska ta slut, så att vi kan få återvända till en helt ny värld av söt Abu-apa, färgglada prinsessklänningar och Will Smiths bubbliga babbliga energi.

”ALADDIN”

Äventyr

USA. Av Guy Ritchie. Med Mena Massoud, Naomi Scott, Will Smith, Marwan Kenzari.  Från: 11 år. Längd: 2:08.

Så bra är skådespelarna

Will Smith

Robin Williams insats som anden är så klassisk, att den kommit att räknas som en av hans största roller, trots att han bara gjorde rösten. Will Smith kan inte vinna över det, men hittar så småningom till en egen stil som svänger.

 

Mena Massoud

Egyptisk/kanadensisk 27-åring med ett ännu så länge ganska kort cv. Påminner på gott och ont mycket om den tecknade versionens Aladdin (han är ju lite valpigt trist), men blir intressantare mot mitten när han börjar släppa loss lite.

 

Naomi Scott

26-årig brittisk skådespelerska som spelade Pink ranger i senaste ”Power rangers”, och är klar för en reboot av ”Charlies änglar”. Här ingjuter hon precis rätt balans av pondus och prinsessa i något mer påklädd Jasmin, och har trovärdig varm kemi med sin motspelare.

 

Marwan Kenzari

Holländsk skådespelare som bland annat synts i ”The mummy”, ”Ben-Hur” och ”Mordet på Orientexpressen”. Hans Jafar påminner mest om en dålig Bond-skurk, och får en att längta efter Christopher Lees uppståndelse och ett mer genuint mörker.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!