Den utspelas på en enslig skärgårdsö där några småborgerliga unga akademiker firar midsommar. Stämningen är rätt ansträngd och den dyker definitivt när en gäst hittas död i en buske.
Sympatiska Puck, som gör det makabra fyndet, är med på festen för att en viss Einar finns på gästlistan. Honom vill hon lära känna närmare.
Till Einars många goda egenskaper hör att han är barndomskompis med kriminalaren Christer Wijk. Eftersom det här är före mobilernas tid - och fast telefon saknas - hämtar Einar sin vän. Sedan händer något med den enda motorbåten och alla blir fångar på ön. En i sällskapet är mördare - men vem?
Christer Wijk skulle genom åren förbli Maria Langs hjälte. En charmig ungkarl och skarpsinnig gåtlösare som inte ens avlägset är släkt med sentida kommissarier som Wallander eller Van Veeteren. Han har inte många drag gemensamma med Miss Marples eller Hercule Poirot heller, även om intrigen starkt påminner om Agatha Christie.
Ålderdomligheten är på ett sätt filmens styrka. Både miljö och människor är inspirerade av vår föreställning om slutet av 40-talet - kriget är över och den ljusnande framtiden allas egendom. En prydligt iscensatt pastisch där medlemmar i Maria Langs en gång så stora fan club förmodligen kan känna sig hemma.
Men än mer är den gammaldags stilen en svaghet, inget blir på riktigt och det mesta känns just så konstruerat som det är - även om huvudpersonerna försetts med mänskliga egenskaper.
Ytterligare fem av Maria Langs tidiga romaner har filmats. De kommer enbart i tv och på dvd - och det är nog där de hör hemma, snarare än på bio.
