Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Man har hittat ett slags skitigt äkthet i visualiseringen av 80-talet

Det är kanske inte så märkligt att vår Instagramglättiga samtid tycks ha begåvats med ett sug efter det fula åttiotalet som befriande motpol. 

”Videomannen” delar på många sätt DNA med Axel Peterséns ”Avalon” samt ”Toppen av ingenting” (som bland annat innehöll en ny Don Bennechi-låt med extremt hög kitschfaktor), när den vältrar sig i föredettingar och deras stelnade förhållande till åttiotalsestetiken.

Men filmen har också drag av John Ajvide Lindqvist och hans ständiga återkomst till älskande människor i marginalen med hopplösa specialintressen (trolleri, dansband, Morrissey).

Fast här handlar det förstås om video. Fokus för berättelsen är Ennio Midena – en gång var han Göteborgs främsta videohandlare. I nutid är han transformerad till en alkoholiserad excentriker med videosamlingen intakt nere i källaren. Men två händelser ska snart sätta snurr på hans relativt isolerade verklighet: En romans med den likaledes alkoholiserade åttiotalsälskaren Simone (Lena Nilsson från ”PS sista sommaren”) och en mystisk uppgörelse kring en zombiefilm från videobolaget Video Invest.

Allt detta och lite till tenderar att till slut bli en smula rörigt, och relationerna känns rätt så förenklade. Samtidigt finns det något oerhört fascinerande dels i hur alla stjärnor ställt upp (från Sven Wollter till Samantha Fox), dels i hur man hittat till ett slags skitigt äkthet i visualiseringen av åttiotalet.

VIDEOMANNEN

Drama

VIDEOMANNEN

Sverige. Av Kristian A. Söderström. Med Stefan Sauk, Lena Nilsson, Morgan Alling, Sven Wollter, Amanda Ooms, Martin Wallström. Längd: 1:33. Från: 15 år.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!