Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Love & Mercy"

Paul Dano som en ung Brian Wilson.Foto: Francois Duhamel

Jag orkar egentligen inte med fler biografier över dysfunktionella manliga genier.

Den kvoten är liksom fylld.

Men när jag ser "Love & Mercy" då växer mitt hjärta nästan exakt som det växer till tonerna av "God only knows", och Brian Wilsons öde sköljer över mig med full kraft.

FAKTA

"Love & Mercy"

Drama

USA.

Av Bill Pohlad. Med Paul Dano, John Cusack, Elizabeth Banks, Paul Giamatti.

Längd: 1:43.

Från: 7 år.

Beach Boys-albumet "Pet sounds" är ett mästerverk. Vem vet inte det? Men att få en glimt av den fasansfulla kraft som en kreativ drift kan utgöra, det är som skåda in i mörkret, när det är upplyst av bländande kaliforniskt solsken.

Studioscenerna där sextiotalets Brian (Paul Dano) spelar in "Pet sounds" är fullkomligt briljanta på det sättet. Han kör över sina bandkollegor, tvingar ut proffsmusikerna på okänd mark, och slänger in hundskall och cykelringklockor, med en frenesi som bara kan bottna i ångest.

Det gör ont

Det är lika vackert att se på, som det gör ont. Men ett ögonblick av genialisk eufori, gör inte en hel film. Vad som i det långa loppet får allt att falla på plats är det till synes aviga greppet att välja två skådespelare, varav den äldre inte ens är lik Brian Wilson. Paul Danos och John Cusacks rolltolkningar utmanar varandra, och svenske Dino Jonsäter klipper på ett imponerande sätt mellan ett sextiotal i psykedelisk technicolor och ett dämpat kitschigt åttiotal.

I den ena tiden ser vi Wilsons psyke krackelera, i den andra fogas bitarna åter samman. Med kärlek och nåd.