Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.
vit hud och böljande rött hår simmar olovandes i hyreshusets pool tills hon upptäcks av den desillusionerade fastighetsskötaren. Helt utan invändningar sväljer han att hon är narfen Story, ett sagoväsen som ska hjälpa människorna till insikt och sedan återvända till sin blå värld. Men hennes uppdrag är farligt de otäcka odjuren skruntarna lurar i gräset och försöker döda henne just när den stora örnen Eatlon ska komma och hämta hem henne.
Det börjar svajigt,
och blir allt vimsigare ju längre tiden går. En äldre asiatisk tant avslöjar motvilligt mer och mer av sagan, den enda skeptiska personen i historien är en surmagad filmkritiker, Shyamalan själv förutspås bli en framtida storhet och en pojke läser magiska meddelanden på flingpaket.
Sällan har jag
sett något så fjantigt, navelskådande och oengagerande. Det blir varken läskigt eller gulligt, varken underhållande eller tankeväckande.
Att Shyamalan lämnade sitt framgångsrika samarbete med Disney för att få fria händer att göra den här sörjan är inte bara ett tecken på att hans omdöme sviktar. Lady in the water är som en stor, fet och löjligt gjord skrunt som river sönder resterna av hans rykte som filmmakare.
Kvar blir blott en självmedveten ego-tripp och en bunt väl-castade skådisar med stor begåvning undantaget Shyamalan själv utan något vettigt att säga.
