Men detta är en på alla sätt mognare kärlekshistoria än den vi en gång såg på havet mellan Kate och Leo. Som en hyllning till klassiker som ”Paraplyerna i Cherbourg” och ”Singin’ in the rain” lockar den med musikalens lekfullt enkla världsbild. I den maffiga inledningsscenen slingrar sig de svettiga stillastående bilköerna in mot Los Angeles, bara för att elegant växla upp i ett förlösande musikalnummer med över hundra dansare: ”Another day of sun”.
Ryan Gosling och Emma Stone möts
Och där möts de – Sebastian (Gosling) och Mia (Stone,) när hon ger honom ett argt finger. Han är den tjuriga pianisten med drömmar om att öppna en egen traditionell jazzklubb. Medan hon jobbar som barista i en anslutning till en filmstudio, och får nobben som skådespelerska på den ena provfilmningen efter den andra.
I det där glappet mellan Hollywooddrömmen och konstnärens krassa verklighet, tänds den först motvilliga gnistan under en natt i Hollywood Hills. Med stadsljusen för sina fötter, faller de för varandra, och vecklar ut sig i ett svepande steppnummer. Det är fullkomligt bedårande. Mycket för att varken Gosling eller Stone är några skolade musikal-ess. I gengäld känns deras sprött försiktiga insatser så mycket mer äkta och intima. Som när de i drömska låten ”City of stars” lyckas snudda över hjärtats alla sammanflätade lycko- och smärtpunkter. Oscarsnominerade svenske filmfotografen Linus Sandgren nystar in oss i sina poetiska bilder, och allt är bara där och då, här och nu.
Att se ”La la land” är som att bubbla i champagne, dansa i neon och bokstavligen sväva i det blå. Men den har också en sorgsen och lite vemodig klang. Ett stilla allvar före det avslutande crescendot, som liksom bara sköljer över en i en känslomässigt komplex och fullkomligt förtrollande slutscen. Se och njut!
