Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kan vara den bästa Marvelfilmen hittills

Benedict Cumberbatch spelar neurokirurg Strange. Foto: Null / NULL

Äventyr

USA. Av Scott Derrickson. Med Benedict Cumberbatch, Rachel McAdams, Tilda Swinton, Mads Mikkelsen, Chiwetel Ejiofor. Längd: 1:55. Från: 11 år.

Så bra är skådespelarna

Benedict Cumberbatch

Jag kan inte tänka mig en mer mångsidig skådespelare. Cumberbatch behärskar både humorn och det lite pompöst uttryckslösa som är förknippat med att vara en gudalik superhjälte.

Tilda Swinton

Har liksom Cumberbatch en övernaturlig utstrålning som gör henne perfekt för den här typen av roller. Fyller upp sin rollfigur med maxad karisma.

Mads Mikkelsen

Har en rejäl roll som representanten för den mörka sidan. Det sprakar om hans meningsutbyten med Doctor Strange, även om Mikkelsen inte är den som får skina mest här.

Rachel McAdams

Bidrar med mänsklighet som kollega och partner till Doctor Strange. Ett välkommet inslag av naturlighet, och jag gillar att hon har en annan pondus vad Pepper Potts haft i Iron Man.

Vill ni veta hur jag lärde mig att älska Doctor Strange? Åh, det gick så lätt. Det krävdes i princip bara en glimt av Bendict Cumberbatch i operationssalen, förstrött lyssnandes till Chuck Mangiones flygelhornshit ”Feels so good”, för att det skulle säga klick.

En skopa arrogans och en gnutta kitsch var uppenbarligen vad som behövdes för att dra med mig på den här hallucinogent kaleidoskopiska trippen. Och så Benedict Cumberbatch då. Filmen hade knappast funkat utan hans respektingivande skådespelarstämma, smått övernaturliga utseende och intelligenta utstrålning. Tänk er Hugh Lauries geniale Doctor House ihopmixad med Robert Downey Jr:s Tony Stark, så fattar ni.

 

LÄS MER: Så bra är Woody Allens "Café Society"

 

Ett parallellt "multiversum"

Som neurokirurg är Strange lika oemotståndligt odräglig som han är oumbärlig. Tills en dag då han kraschar med sin bil och får de gudomliga händerna permanent nervskadade. Efter att ha provat allt får han nys om en plats i Katmandu, där han eventuellt skulle kunna läka. Men blotta åsynen av mästaren, i Tilda Swintons skepnad, får en snabbt att inse att det inte blir på det vetenskapligt rationella sättet utan mer som Yoda skulle ha gjort det.

”The ancient one”, som hon kallas, bjuder in Strange till ett parallellt ”multiversum” där man med magi kan vrida och vända på tillvarons dimensioner. Kropp. Själ. Tid. Rum. Ljus. Mörker. Lite som en kampsportsgraciös yogaklass med inspirationen hämtad från både ”Star wars”, ”Matrix” och Christopher Nolans ”Inception”.

 

LÄS MER: "Jack Reacher: Never go back"

 

"Vansinnigt underhållande"

Visuellt är det häpnadsväckande med allt från grå citylandskap som böjs ut och in, till färgsprakande bilder av kosmos. En ganska så pretentiös fasad, som lyckligtvis försetts med sprickor där skrattet kan få komma in. För hur storstilat det här än låter, så är ”Doctor Strange” faktiskt främst en vansinnigt underhållande film fylld av kvicka repliker som liksom hoppar fram och kittlar dig under hakan.

Men förvänta er inte ”Avengers”, det här är högre IQ och mer flum. Ett livselixir mot superhjältetröttman, och rentav den bästa Marvel-film jag har sett.

 

 

Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.