Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jeff Bridges glimrar – i naken kioskdeckare

Foto: Fox

 

Det finns åtminstone två saker man inte kan få för mycket av på film: Det ena är Jeff Bridges, marinerad i karisma, och det andra är den stilige Don Draper, förlåt Jon Hamm, i extravagant inredda sextiotalsmiljöer. I ”Bad times at The El Royal” får man båda, och det i en berättelse som spritter av filmkärlek.

Man skulle kunna beskriva känslan som Tarantino light eller en modernare Agatha Christie, men här finns också små stråk av skräck. Inte minst i själva El Royal, hotellbyggnaden som med lika delar enslighet och kitsch framstår som en besynnerlig korsning mellan Kubricks Overlook Hotel och Wes Andersons Grand Budapest. Minus de vackra scenerierna då kanske. För El Royale ligger trots allt vid en väg mitt emellan Nevada och Kalifornien, med ett fett rött streck genom byggnaden för att markera delstatsgränsen. En attraktion som verkar ha väckt måttligt intresse, för det enda mänskliga liv som finns innanför väggarna är en ung receptionist (Lewis Pullman) som blir mäkta förvånad när det plötsligt dyker upp fyra gäster.

BAD TIMES AT THE EL ROYAL

Thriller

USA. 

Av: Drew Goddard. 

Med: Dakota Johnson, Jon Hamm, Jeff Bridges, Chris Hemsworth, Cynthia Erivo.

Längd: 2:22. 

Från: 15 år.

Det är en katolsk präst (Jeff Bridges), en dammsugarförsäljare (Jon Hamm), en körsångerska (Cynthia Erivo) och en arg hippie (Dakota Johnson). Fast ingen av dem är såklart riktigt vad de utger sig för att vara, allra minst hotellet som i epokens paranoida USA visar sig krylla av övervakningsutrustning och lönngångar. Något som gör det möjligt även för publiken att spionera på de inkvarterade gästerna i deras respektive rum.

Det är svårt att låta bli just det. Inte på grund av den rätt ljumma berättelsen, utan för att bilderna är så laddade av atmosfär: Av guldglänsande inredning, tjocka mattor och musiken som ständigt strålar från en mäktig jukebox. Varje skådespelare levererar vad som mest liknar en enmansshow där Bridges glimmar lite extra, men även Erivo som sångerskan Darlene Sweet vars röst uppfyller rummen.

Sen kliver Chris Hemsworth in som obehaglig, men framför allt vältränad sektledare, och förvandlar allt till ett inferno som får spegla sig i hans väldefinierade magrutor. Det är naket, lekfullt och blodigt som i en kioskdeckare deluxe.

 

Så bra är skådespelarna:

Jeff Bridges

Det är omöjligt att inte falla handlöst för hans katolska präst som känns som huggen ur ett grånat uråldrig berg, med utrymme för sköra skrymslen.

Dakota Johnson

Framstår som en mystisk Anastasia Steele som plötsligt fått nog och förvandlats till en hård hämnerska, vilket ju faktiskt skulle vara helt befogat.

Jon Hamm

Kommer aldrig bli fri från sin ”Mad men”-Don Draper, och den här rollen skulle nästan kunna ses som en spinoff där den framgångsrike reklamaren blivit handelsresande på dekis.