Nio år har gått sedan förra filmen. Jason Bourne och hans förflutna har hunnit ifatt varandra.
Fast inte riktigt, det finns fortfarande oklarheter som behöver komma fram i ljuset – eller till varje pris måste döljas. Dödliga svek och hänsynslöst maktspel inom den amerikanska underrättelsetjänsten är högoktanigt bränsle i den här lyckade agentserien.
Jason Bourne, som länge hållit sig undan och med möda överlevt som streetfighter, blir kontaktad av Nicky Parsons – känd från de tidigare filmerna (spelad av Julia Stiles).
LÄS MER: Matt Damon hyllar Alicia Vikander
Hon har hackat sig in i hemliga filer och vet saker om hur det gick till när Bourne rekryterades och grymt förvandlades till yrkesmördare. CIA-chefen ser än en gång möjligheten att satsa alla sina väldiga resurser på att röja undan hotet från den forne agentens personliga korståg.
Så bra är "Jason Bourne"-filmen
Modern action är på flera vis beroende av datorer – action finslipas numera digitalt men dessutom har datorerna ofta stor betydelse i själva historierna. Så det är inte orättvist att en huvudroll den här gången görs av byråns nya IT-chef – Alicia Vikander gör en kunnig, elegant och handlingskraftig ung kvinna av den sort gamla farbröder ibland har svårt att respektera.
Att mycket av spänningen byggs upp kring datorskärmar som varken är särskilt dramatiska eller speciellt bildmässiga borde vara ett problem, men det noterar man knappast. Den engelske regissören Paul Greengrass, som nu gjort sin tredje Bourne-film (han missade seriens första), har en fenomenal förmåga att hålla tempot uppe.
På gammalt agentfilmsvis turnerar historien runt mellan världsmetropoler. Actionscenerna är våldsamma, biljakterna spektakulära – men även däremellan är intensiteten hela tiden densamma, rakt genom den komplicerade historien. Utmärkta skådespelare, stram klippning och en pumpande musik hjälper till att hålla alla döda punkter borta.
Porträttet av CIA är väl till det yttre knappast korrekt, men som rapport från en verklighet där makthavare har medel – och möjligen ambitioner – att skaffa full kontroll över alla sina opålitliga medborgare är det skrämmande realistiskt.
