Men eftersom detta är en Shyamalan-film finns här givetvis en skruvad twist. Tidigt får vi veta att mannen som håller dem fångna lider av posttraumatisk dissociativ identitetsstörning (DID), och är 23 personligheter i en.
Det kan ju låta aningen krystat, men det faktum att DID existerar på riktigt som kontroversiell diagnos fascinerar, och James McAvoy reflekterar de olika personligheterna på ett mycket skickligt och underhållande sätt.
Ena stunden är han det 9-åriga barnet Hedwig, för att sedan sömlöst glida över till den new age-flummiga damen Patricia. Filmen kräver en hel del humoristisk distans för att fungera, men McAvoys prestation gör att den växer bortom att vara ännu ett kidnappningsdrama i mängden.
