Vi befinner oss bokstavligen i tvåsamhetens tyranni, i ett samhälle där det är olagligt att vara singel. Blir man det, har man 45 dagar på sig att hitta en ny partner. Den som misslyckas förvandlas till ett valfritt djur. De flesta väljer hund. ”Det är därför det finns så många.” Men nydumpade David (en perfekt dämpad Farrell) vill bli en hummer. Ett engagerat val med tanke på att han annars verkar sakna inre liv. Nyanländ på det bedagade lyxhotell där man förväntas hitta sin nya partner framstår han mest som en viljelös deg med kulmage på. Men han deltar i de krystade aktiviteterna: Föreläsningar om singelskapets faror och obekväma danstillställningar.
Den som till slut hittar någon uppgraderas till ett dubbelrum. Uppstår problem i det färska förhållandet kan man ansöka om barn. ”Det hjälper vanligtvis.”
Som satir över dagens parfixerade samhälle är det fullkomligt briljant, och genreglidningen mellan skräck, komedi och ”Hunger games”-lek är galet kreativ på ett fullkomligt unikt sätt. Det går nästan inte att förklara. Man måste faktiskt titta.