Himlen är oskyldigt blå

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
VERKLIG HISTORIA. Bill Skarsgård spelar Martin Håkansson och Peter Dalle gör rollen som Flemming Broman, huvudmannen i var som kom att kalla Sandhamnsligan. När regissören Hannes Holm var liten läste han i Expressen om när ligan sprängdes, och inspirerades att göra filmen "Himlen är oskydligt blå."
Foto: Jonas Ingerstedt

Regi: Hannes Holm 

Distrubitör: Nordisk film 

Åldersgräns: 11 år 

Längd: 1,51 

Land: Sverige 

Sverigepremiär: 15 oktober

Mitt i 70-talet, när den svenska himlen ännu var oskyldigt blå, avslöjades en knarkhandlare som opererade från överklassens anrikaste ankringsplats i Stockholms skärgård, Seglarhotellet i Sandhamn.

 Om den händelsen berättar Hannes Holm - fast ändå inte.

 Som thriller är hans film spänningslös och som action handlingsfattig. 

 Däremot ger den ett bra - om än inte så rasande originellt - porträtt av en plågad pojke som får ett häftigt sommarjobb och ett vuxenliv. Och ett ännu bättre porträtt av den särpräglade man som blir hans chef och mentor.

 Det är han som är källarmästare på Seglarhotellet, en despotisk härskare som avskedar varje regelbrytare, men själv söker lycka och välstånd med garanterat olagliga metoder.

 Inne i hans salonger roar sig societeten, stundom även den nya - föga folkliga - kungen. Utanför smyger krögarens kriminella kumpaner.

 För pojken fattar den egensinniga entreprenören tycke, ser sig själv som ung. Det dröjer innan skyddslingen fattar vad det innebär att vara betrodd medarbetare. Under tiden hinner han bli renhjärtat tonårsförälskad, men också lära känna de vuxnas - inte lika renhjärtade - kärleksliv.

 Oskuldsfullheten förändras men består. Något beror det på 70-talet, som syns i mest varje bild. En tid av Ted Gärdestad, hawaiiskjortor, ett folkhem med sprickor i fasaden och en prydlig moral som gärna var dubbel. Knarkkungar sågs som samhällets främsta fiender, vilket förklarar den förvånansvärt manstarka polisinsats som är historiens givna slutpunkt.

 Allt är välspelat och stämningsladdat med den komplicerade kontakten mellan adepten och hans chef som kraftcentrum. Men inte alltid så fokuserat - den omtalade "penischocken" i inledningen har till exempel inget att göra med just någonting. Chockerande hade den möjligen varit på 70-talet.


Så många getingar får skådespelarna

 Bill Skarsgård


 En ny framgång för vår färskaste Skarsgård. Martin är fattig pojke med rika kompisar och besvärliga hemförhållanden (Björn Kjellmans alkoholiserade farsa är farligt övertygande). Rakt och trovärdigt. 


 Peter Dalle


 Källarmästaren Gösta är en man med många hemligheter, de flesta låter Dalle oss ana mer än förstå. Han vill gärna vara vinnare med känner sig ändå mest som en förlorare. Tragiskt roande. 


 Josefin Ljungman 


 Jenny blir Martins närmaste på hotellet. Hon är den renhjärtade tonårsförälskelsen personifierad - den lilla rösten, det försiktiga leendet, säkrare kan osäkerheten inte uttryckas.