Nu höll de där dimslöjorna inte särskilt länge. Dan Browns senaste "Inferno" (2013) är visserligen en bästsäljare, men inte i närheten av "Da Vinci-kodens" siffror. Därmed har det här filmprojektet redan något daterat över sig. Tom Hanks har blivit en grånad man, men lugn, hans nya sidekick, den intellektuella motsvarigheten till Bond-bruden är fortfarande runt 30 och en snygg brunett.
De två möts vid en sjukhussäng i Florens, där Robert Langdon vaknar med tillfällig minnesförlust efter att en kula snuddat vid hans huvud. Hon, Siena Brooks (Jones), är hans supersmarta läkare. Tillsammans flyr de i en taxi efter att Langdon blivit beskjuten av en aggressiv kvinnlig carabinieri.
LÄS MER: Så bra är The Magnificent Seven
Langdon mansplainar kring Dantes inferno
Strax därpå hittar de en "Faraday pointer" (ett finare ord för självladdande ficklampa) i Langdons kavaj som på ett långsökt sätt slår fast att vår professor verkar vara inblandad i en excentrisk miljardärs planer på jordklotsfrälsande befolkningshalvering medelst modern digerdöd. Men i stället för att bara bränna av viruset direkt, har miljardären placerat det i slutet av ett slags seg symbolik-tipspromenad i Florens. Annars hade det ju inte blivit någon bok. Eller film.
Så vi börjar vid Botticellis målning av Dantes inferno, där Langdon vår mansplaina kring att det är Dantes inferno. Ifall någon händelsevis hade velat gissa på Babels torn i stället, fast upp och ner. Och sen är vi i gång!
LÄS MER: Så bra är Woody Allens "Café Society"
Med detta sagt, så är filmen inte helt värdelös. Utan att det säger särskilt mycket, är den mer finslipad än boken, och skådespelarna är en härlig internationell och begåvad mix. Fast huvudrollen spelas ändå av de andlöst mäktiga städerna från Florens till Venedig och Istanbul. Mentalt har jag så klart redan bokat en weekend i "Infernos" fotspår.
Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.
Premium
Premium
Premium