Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Eskil och Trinidad

vänskap. Eskil (Linus Oscarsson) och Trinidad (Ann Petrén) finner varandra i Stephan Apelgrens film. Foto: SONET FILM

DRAMA/FAMILJEFILM

Sverige. Av Stephan Apelgren. Med Linus Oscarsson, Saga Midfjäll, Torkel Petersson, Ann Petrén, Iben Hjejle, Jonas Inde, Göran Forsmark. Längd: 1.43 Från: 7 år.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA

Ann Petrén

Rollen var från början tänkt för Allan Edwall. Men Petrén förvaltar sitt arv fantastiskt. Det är nästan så att man tror att Trinidad är på riktigt.

 

Torkel Petersson

Pappor på film blir lätt fel. Det märks att Petersson har jobbat med rollen för att få fram kampen mellan själviskhet och kärlek.

 

Linus Oscarsson

Ett fynd, brukar man säga om barnskådisar när det klaffar. Det stämmer även här. Oscarsson träffar rätt i hjärtat, utan att det blir smetigt.

 

Saga Midfjäll

Kul tjejkaraktär med skinn på näsan. Får vara både söt och bäst på ishockey. Man bara måste gilla.

 

Iben Hjejle

Den danska skådspelerskan är tv-aktuell i "Dicte". Rollen här är liten och Hjejle får inte visa så mycket mer än sitt varma moderliga leende.

 

Jonas Inde

Står för humorinslaget. Lite som en Killinggänget-karaktär där den djupaste tragiken har filats bort. Hans hockeytränare förvandlar allvar till skratt.

I barnets värld håller verkligheten alltid ett fönster öppet för fantasin. Det är därför barndomens bästa filmupplevelser är så magiska: Skorpan Lejonhjärta som ser ljuset, Emil som badar med Alfred, det olycksbådande glasklirret i "Glasblåsarens barn".

Det är filmögonblick med själ, och lite av det har letat sig in i "Eskil och Trinidad".

Filmens båtbygge är en fantasifest som visuellt mest liknar Jan Lööfs "Skrotnisse". Rostig metall, doftande virke, tjära, färg och inte minst Ann Petrén som bredbent kliver in i handlingen med ansiktet dolt av en balaklava. "Hon äter barn", säger busfröna i filmen.

 

Men Petréns Trinidad är inte häxa, utan människa. Hård som diamant och skör som glas, rymmer hennes väderbitna ansikte alla skuggor och nyanser. Det är mycket långt från den fattigmanskost av förenklade karaktärer som vi vanligtvis serverar våra barn.

Att se denna härjade kvinna tillsammans med den godhjärtade Eskil (Linus Oscarsson) känns i hjärtat. Den lille pojken är ju sin låga ålder till trots också en ensam själ. Föräldrarna är separerade. Mamma bor i Köpenhamn. Eskil saknar henne ständigt, men i stället för mammakramar blir det kringflackande liv med pappa mellan Norrländska kraftverk.

 

Eskil pratar lillgammalt, "trevligt att råkas" säger han och tar i hand. Ganska snabbt förstår man att det här är en liten pojke som fått axla både vuxenansvar och pappans hockeydrömmar lite för tidigt.

Det börjar alltså i norrländskt svårmod. Men snart ökar tempot. Båten är en ögonfröjd även för de lite yngre barnen, mellan allvar finns det skratt, och Torkel Petersson växlar trovärdigt mellan hård karl och mjuk pappa.

 

I förhandssnacket har "Eskil och Trinidad" jämförts med "Mitt liv som hund". Dit når man inte riktigt. Filmen hade kunnat våga sticka ut lite mer. Men Stephan Apelgrens ambition att se barn som något mer än lättlurade konsumenter väcker hopp, och i slutänden är detta en riktigt fin film för hela familjen.