Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En nostalgisk flört med filmhistoriens barnsligaste år

Evangeline Lily och Paul Rudd spelar huvudrollerna i ”Ant-Man and The Wasp” Foto: Ben Rothstein ©Marvel Studios 2018

Ni är alla lurade.

”Ant-man and the wasp” må vara förpackad som en superhjältefilm, men är egentligen en nostalgisk flört med filmhistoriens allra barnsligaste år i allmänhet och den mysiga tok-farsan i synnerhet.

ÄVENTYR

ANT-MAN AND THE WASP

USA. Av Peyton Reed. Med Paul Rudd, Evangeline Lily, Michelle Pfeiffer, Michael Douglas. Längd: 1:58. Från: 11 år.

 

Åren strax före 1990 var fulla av dem: Steve Martin, Chevy Chase eller varför inte Danny Glover som alltid var ”för gammal för den här skiten” i ”Dödligt vapen”. Men eran kulminerar förstås med ”Älskling, jag krympte barnen” (1989) där Rick Moranis letade efter sina försvunna ungar på bakgården bland jättemyror och gräsklipparblad.

”Ant-man” är i princip den filmen, fast i modernare tappning. Herregud! Den tar ju till och med nostalgiskt bruk av både Michael Douglas och Michelle Pfeiffer, två av epokens allra största stjärnor.

Så Paul Rudd får därmed agera rolig och lite tafatt pappa i ett äventyr som är lika mycket barnfilm som vuxenfilm. Sedd ur ett Marvel-perspektiv utgör det även en komisk lättnad för hela universumet, lite som en barntillåten ”Deadpool” och är i och med ”The Wasp” (Evangeline Lily) dessutom Marvel-premiär för att ha en kvinna i titeln. Faktum är att det här är egentligen är hennes historia, för det är getingens mamma (Pfeiffer) som sen decennier är försvunnen i kvantdimensionen (efter att typ ha krympt sig själv för mycket), och den lite dummare myrmannen (Rudd) är bara en charmig bricka i spelet för att rädda henne. 

Bortom det är manuset egentligen lite för trassligt för sitt eget bästa. Getinggänget har hela tre olika intressen emot sig i sin kamp mot klockan, samtidigt som de envist måste rabbla sig igenom påhittade kvantfysiska lagar och obligatoriska Marvel-referenser. 

Men som motvikt till det har filmen även ett obekymrat fantasifullt tilltal som ekar på finaste sätt av det sena åttiotalets ”Tillbaka till framtiden”, men också ”Alice i underlandet”. Petar man bara lite under den actiontäta ytan så uppenbarar sig det stora i det lilla:

”Ant-man and the Wasp” är ju egentligen en hyllning till leken och den där fantastiska förmågan att förvandla en liten leksaksbil till ett äkta vrålåk, och en tom pappkartong till en hel värld av mysterier. 

 

Så bra är skådespelarna:

Evangeline Lilly

Har egentligen inte fått någon riktigt fart på karriären sen ”Lost”, och Tauriel i ”Hobbit”. Därför är det extra kul att se hur självklart Lilly passar som superhjältinna.

Paul Rudd

Det ser så lätt ut. Men att fixa kombinationen av att vara actionhjälte i olika storlekar, och en rolig myspappa är ju faktiskt en strålande balansakt.

Michael Douglas/Michelle Pfeiffer

Jo, de är två personer. Men storheten ligger i att se dessa legendarer tillsammans. Lite som med Harrison Ford och Carrie Fisher i ”The force awakens”.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!