Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så bra är den nya filmen "Djungelboken"

Jamen, det är väl så här det måste kännas att vakna upp i moder naturs sköte. Man kravlar sig ut kladdig av svartaste lera, och möts av mustigt multnande skogsdoft och forsande vatten. Vidder och djup, bortom allt förstånd.

Så bra är skådespelarna

Neel Sethi som Mowgli

Är den enda skådespelaren som syns i bild, och är precis lagom söt, energisk, kaxig och rufsig i håret. Man vill faktiskt bara krama honom.

Bill Murray som Baloo

Och priset för årets bästa CGI-björn går till Baloo. Den där grizzlyn som tuggade Leo-rumpa, känns plötsligt helt ointressant i jämförelse med Murrays slackerbjörn. Ge Baloo en spinoff!

Idris Elba som Shere Khan

Imponerade som röstskådespelare redan i Zootropolis, och här blir det än bättre. Att kunna utstråla så mycket ondska bara med rösten. Alltså, wow!

Scarlett Johansson som Kaa

Vilket genidrag att rollsätta Johansson som den förföriska ormen. Hennes raspigt sensuella röst är helt perfekt, och underbart drömskt suggestiv.

DJUNGELBOKEN

Äventyr

USA. Av Jon Favreau. Med röster av Scarlett Johansson, Bill Murray, Ben Kingsley, Lupita Nyong’o, Idris Elba, Christopher Walken. Längd: 1:40. Från: 11 år.

Hen som först kallade Disney’s nya ”Djungelboken” för en ”The revenant” för barn är något på spåren, för här blir du ett med elementen. Fast björnen är förstås mycket snällare. Och roligare. Och bättre!

 

Med Bill Murrays röst kittlar Baloo dödsskönt hela vägen ut i smilgroparna. Hans nonchalanta tolkning är helt fenomenal, när den kombinerar gullig aningslöshet med en air av sliten cocktailbar.

 

Jag trodde aldrig att detta skulle hända, men efter åratal av pinsamma misslyckanden i genren dubbade djur, så är den perfekta filmen äntligen här. När CGI-animationen plötsligt når oanade höjder, och matchas med några av världens mest karismatiska röster uppstår en sällsamt intensiv närvaro.

 

Det är inte bara Baloo, utan den förföriskt vyssjande Kaa (Johansson), den stillsamt värdiga Bagheera (Kingsley) och den bittert onda Shere Khan (Elba). På elegantaste vis mixar filmen element från Kiplings bok med det tecknade Disney-mästerverket från 1967, och får till ett originellt möte mellan våldsamt mörker och nästan lågmäld humor. De välbekanta melodierna flätas in i filmmusiken, och ger så småningom utrymme för nya versioner av både ”Var nöjd med allt som livet ger” och ”Jag vill ju va som du”. Texten till den senare förses dessutom med nya dimensioner, då kung Louie (Walken) blivit något av en förrädiskt mild och civiliserad Don Corleone.

 

Stämningarna skiftar på ett imponerande sömlöst sätt. Det är så lätt att flyta med, mellan den storögda vördnadskänslan inför de visa elefanterna och den frodiga paradistillvaron hemma hos Baloo. Med en blandning av tidig retro-Disney, ”Lejonkungen”-känslor och ”Jurassic Park”-förundran, är det lite som att få besöka barndomens begravda fantasi, och blåsa nytt älvstoft över den.