Kolla skådespelarnamnen. Rena smörgåsbordet av talang: aktörer med sådana muskler att de spräcker skjortan vid minsta rörelse. Och så ser Roman Polanski till att servera dem en lågkalorikost som gör att samtliga förtvinar och krymper.
Som åskådare når man också snabbt svältstadiet.
"Carnage" bygger på Yasmina Rezas pjäs "Massakerguiden" och det snällaste man kan säga om den (efter att ha sett filmen) är att den känns som Lars Norén på tomgång.
Paren Longstreet och Cowan har aldrig mötts, men tvingas konfrontera varandra efter att deras söner hamnat i slagsmål. Föräldrarna vill agera klartänkt och belevat och hitta en lösning, men barnens uppgörelse hamnar omgående i bakgrunden när de vuxna tar plats - och ska fajtas om utrymmet - i sandlådan.
Tämligen med en gång går "Carnage" även över styr och landar i en ordekvilibristisk uppvisning med en högdragen Christoph Waltz som domptör. Någon enstaka gång lyckas han och de övriga träffa mitt i prick - oftast faller dock replikerna stendöda till marken.
Jag blir fortfarande lätt generad när jag tänker på scenen där en full Kate Winslet massakrerar en bukett blommor genom att med hysteriskt överspel dunka dem i ett bord.
Då har hon redan hunnit spy ner både sig och Waltz.
En mer handfast recension av "Carnage" är svår att tänka sig.
