Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Call girl

KVINNORNAS HISTORIA. "Call Girl" berättar historien om "Bordellhärvan" ur kvinnornas perspektiv. Här Pernilla August som bordellmamman Dagmar och Sofia Karemyr som Iris. Foto: JUKKA MALE/NORDISK FILM

THRILLER

Sverige.

Av Mikael Marcimain. Med Pernilla August, Sofia Karemyr, Josefin Asplund, Sven Nordin, Ruth Vega Fernandez, David Dencik, Simon J Berger.

Längd: 2.20.

Från: 15 år.

Så bra är skådespelarna

Pernilla August

Helt magnifik som bordellmamma. En entusiastisk entreprenör - om-tänksam och hänsynslös, allt efter omständigheterna. Ingen behöver betvivla att hon kan fixa ett hejdundrande party - och att hon är redo att gå över lik för att göra det.

 

Sofia Karemyr

Långfilmsdebutant och perfekt motpol till rutinerade Pernilla August. Som avig och oskuldsfull tonåring träffar hon tonen klockrent och låter sig bländas av ljuset från den "fina" värld hon egentligen inte har tillträde till.

 

Ruth Vega Fernandez

En av Marcimains pålitligaste medarbetare gör bordellmammans pålitligaste medarbetare - den ständigt hyllade och hunsade Sasja. Säkert porträtt av lojalitet och sårbarhet.

 

Simon J Berger

Nyss succé i "Torka aldrig tårar utan handskar", här är han mindre spektakulär men ungdomligt kraftfull bland trötta poliser som ryggar när det börjar bli känsligt.

 

David Dencik

Slog igenom i "Lasermannen" och syns nu överallt. Kanslihusets med tiden beryktade allt-i-allo är varken den största eller mest minnesvärda rollen.

"Bordellhärvan" skakade förtroendet för landets högsta ledning i mitten 70-talet. Makten hade bokstavligen gått i säng med kriminaliteten och på olika håll - inte minst i polishuset - härskade tystnad. Inför valet 1976 hamnade ändå en bordellmamma inför rätta och rikspolischefen kunde överlämna en innehållsrik namnlista till statsministern. Den nådde aldrig offentligen. Många rykten hördes, få bekräftades.

Om det som sopades under mattan handlar "Call girl".

I centrum står två kvinnor - sexhandelns drottning Dagmar, magnifikt gestaltad av Pernilla August, och hennes finaste fynd 14-åriga Iris, n­ykomlingen Sofia Karemyr.


Sex var inne på 70-talet, gamla tabun raserades och porrklubbar fanns i vartannat gathörn. De flesta medborgare höll sig visserligen på avstånd och live show-parens prestationer diskuterades aldrig vid kyrkkaffet på söndagarna - men att bli kallad frigjord var inte fel.

Synen på prostitution reviderades, lagarna tycktes mer suddiga än de var.

Filmens Dagmar ordnar sällskap åt politiker, poliser och andra rättsvårdande samhälls­tjänare - och känner sig säker. I hennes stall finns allt från småbarnsmammor till studenter som - lämpligt nog - pluggar statskunskap.

Själv ställer hon upp som lättklädd kaffeflicka vid behov. Kungen syns inte till - men andra identifierbara som i dag skulle kunna känna behov av att vända blad.

 

Dagmar tar hand om dem alla. Mot sina flickor är hon översvallande kärleksfull så länge de gör som hon säger, när någon går emot hårdnar röst och anletsdrag på en sekund.

Iris, stökig tonåring på drift från ett välmenande ungdomshem, förförs lätt med vackra kläder och champagne på finkrogar. Sedan hon puffats in i anonyma hotellrum för hemliga möten vill hon lägga av, men reservutgång saknas - hon får veta att besvärliga flickor stundom halkar av Ålandsfärjan.

 

Liksom i Marcimains tv-succéer "Lasermannen" och "Upp till kamp" står Hoyte van Hoytema för det suveräna fotot. 70-talet är nära och knappast något är helt nytt - även Irma trädde fram många år senare.

Fast sanningen, som skulle göras synlig, höljdes medvetet i dunkel. Det gör än i dag tids­bilden frätande - en mörk motvikt till dokumentären "Palme".