På väg från det tidiga femtiotalets Irland med Amerikabåten, stirrar hon ut över havet med sin ljust ljust blågrå ögon, och bara där, i en tunn hinna av tårar finns ett helt komplex av känslor. Bakom sig lämnar hennes rollfigur Eilis Lacey modern, systern och en småstad utan möjligheter. Borta vid horisonten väntar ett arbete som expedit på ett snofsigare varuhus, och ett inackorderingsrum hos en äldre charmig dam med riv (Julie Walters i högform).
Plågas av hemlängtan
Till en början plågas den blyga Eilis av hemlängtan, men när hon på en danstillställning lär känna den italienskättade rörmokaren Tony (Emory Cohen) ljusnar tillvaron. Deras kärlek känns befriande ren, medan själva relationen har något intressant omaka över sig. Vi bäddas in i en behagligt värmande feelgood-upplevelse, samtidigt som där finns rötter som slingrar sig djupare än så.
Utan att frågorna ställs rätt ut, väcker Brooklyn en rad tankar om omöjligheten att återvända till det man en gång lämnat bakom sig, och betydelsen av att börja om.
