Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Avengers: Infinity war” får en att tappa andan

Foto: CHUCK ZLOTNICK / AP TT NYHETSBYRÅN

”Avengers: Infinity war” är ett dovt mörker genomsvept av laserstrålar, explosioner, tynande stjärnor och falnande livsljus. De nyss så odödliga hjältarna och gudarna, får nu möta verklighetens obarmhärtiga köttsår och svidande tårar i ett galghumoristiskt allvar som tar andan ur en.

På sätt och vis är det förstås världsrekord i film. Efter tio år och 18 filmer, räknat från ”Iron man” 2008, så förenas alla för en svulstig rymdsymfoni. 

Tyngdpunkterna ligger främst på tidigare ”Avengers”-filmer, på ”Guardians of the galaxy”, ”Captain America: Civil war”och senaste succén ”Black panhter”. Men berättelsen tar avstamp i ”Thor: Ragnarök”, och i princip ska alla från förr med. Egentligen är den ambitionen helt vansinnig, och att försöka placera in alla på rätt plats i universumet kan närmast liknas vid en avancerad minneslek man antingen kan ge upp eller förlora sig i. 

Jag väljer det senare. För att de tidigare filmerna faktiskt lyckats såpass bra med att etablera sina hjältar att det nu känns som att vi känner dem alla. I deras styrkor och i deras svagheter.

Kanske framför allt de senare. Filmen är på oväntat många sätt en underhållande studie i stukad manlighet. Pepper Potts vill inte skaffa barn med sin Tony Stark eftersom hon är orolig för hans hjärta. Bruce Banner har fått ett slags problem med potensen. Han får helt enkelt inte till det längre, och klarar inte av att gå hela vägen till grön uppumpad Hulk. Samtidigt uttrycker tonårssvettige Spider-man en oro för att söta Manis ”ska lägga sin ägg i honom”.

 

AVENGERS: INFINITY WAR

Äventyr

USA. Av Joe Russo. Med Scarlett Johansson, Chris Pratt, Elizabeth Olsen, Chadwick Boseman, Karen Gillan, Tom Holland, Chris Hemsworth, Robert Downey Jr, Bendict Cumberbatch, Mark Ruffalo. Längd: 2:29. Från: 11 år.

 

Från att ha varit herrar i sina egna världar, så hamnar nu den välformulerade gentlemannen hos Doctor Strange på tvärs mot Iron man:s självsäkra arrogans. Medan Star-lord:s flörtige skojare ställs mot Thors hårda muskler och djupa röst.

Det ger ett slags självreflekterande distans till hela superhjältekonceptet, som åtminstone delvis matchas av att en något ökade hjältinnefaktor i det mansdominerade universumet. 

Visst kan man se det här som enbart en välkoreograferad högintensiv lek med superkrafter, och en kamp mot den stora ondskan i skepnad av Thanos. Men framför allt är ”Infinity war” ett slags tidsresa i superhjältegenren från den traditionellt omhändertagande sekreteraren Pepper Potts i ”Iron man” 2008 till den revolutionära styrkan i ”Black panther:s” Wakanda 2018.

 

Så bra är skådespelarna

Chris Evans

Hans nyodlade Captain America-skägg typ välte Internet efter att trailern hade släppts. Men med mörka kläder och längre hår kan jag inte sluta tänka på honom som en mer vältränad version av satanistiske Gilfoyle i humorserien ”Silicon valley”. Men det kanske bara är jag?

 

Chris Hemsworth

En liten eloge till Hemsworth som trovärdigt lyckas skifta tonläget från humorn i senaste ”Thor” till allvaret i ”Avengers”. 

 

Zoë Saldaña

Karaktären Gamora utvecklas på ett intressant sätt och får ovanligt mycket djup för att vara en Marvel-hjälte. Det blir nästan lite ”Star wars”-vibbar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!