Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ändringarna i ”Dumbo”- sagan är en besvikelse

”Dumbo” har premiär den 29 mars. Foto: ©2018 Disney Enterprises, Inc. All Rights Reserve

Nya ”Dumbo”-filmen hade potential att bli hur bra eller dålig som helst. Men tyvärr, får man väl säga, hamnar den någonstans där emellan. 

Tim Burtons förhållande till Disney är komplicerat. Inte bara för att han faktiskt fick sparken av företaget 1984 efter att ha gjort en alltför läskig barnfilm om en hund som återuppstår från de döda (”Frankenweenie”), utan också för att han sen blev mannen som med succén ”Alice i Underlandet” (2010) startade den våg av Disneyreboots som nu väller över oss.

”Dumbo” har därmed potential att bli ungefär hur bra eller dålig som helst. Tyvärr, får man väl säga, hamnar den någonstans där emellan. Roligast hade ju ändå varit om Burton hade fått göra en svart, sorgsen och lite barnförbjuden ”Edward Scissorhands”-saga av den här Disneyklassikern från 1941. Det hade nödvändigtvis inte varit så omöjligt som det låter. Exempelvis ”Maleficent” bär ju på en del riktigt mörka stråk. Men i stället gör han en överdådigt vacker barnfilm, där nyanserna går i svartvitt och allt är lite väl förutsägbart för ett fullvuxet sinne.

Colin Farrell, Nico Parker och Finley Hobbins i ”Dumbo”. Foto: DISNEY / AP TT NYHETSBYRÅN
Eva Green i en roll i filmen ”Dumbo”. Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN

Ändringarna i ”Dumbo”

Berättelsen plockar huvudstråken från den tecknade sagan om den lilla elefanten med de stora öronen: Även här hånskrattar omgivningen åt Dumbo, som så grymt separeras från sin mamma. Men in i mixen kommer även ett persongalleri med människor som tycks löst baserad på verklighetens Dreamland – en storslagen nöjespark på Coney Island som brann ner i början på 1900-talet, och där det bland annat ska ha funnits en liten älskad elefant…

Holt Farrier (Farrell) är krigsveteranen som förlorat både sin fru och ena arm under kriget, och återvänder till cirkusen och sina söta barn Milly och Joe (som här fyller lite samma funktion som Timothy Mus i den tecknade versionen). Den bullrige cirkusdirektören (Danny DeVito) dras samtidigt med stora ekonomiska bekymmer, som ser ut att få sin lösning den dag V. A. Vandevere (Michael Keaton), ägare till Dreamland dyker upp och vill göra storslagen lyxcirkus av Dumbo. Till i princip vilket pris som helst. 

Danny Devito spelar cirkusdirektör i ”Dumbo”. Foto: JAY MAIDMENT / AP TT NYHETSBYRÅN

Olika rollerna

Det dramat lyfter inte riktigt. Mycket för att replikerna känns ungefär lika stelt onaturliga som ett gäng affirmationskort staplade på hög. Men själva cirkusscenerna (och sådana finns det en hel del av) är fullkomligt magiska. Eva Green svävar likt en förförisk älvdrottning som den franska trapetskonstnären Colette. De rosa elefanterna får form som skira såpbubblor, och mitt i allt står den larvigt bedårande lille Dumbo och sötchockar bort alla ens invändningar mot spektaklet i stort.

”DUMBO”

Äventyr

USA. Av Tim Burton. Med Eva Green, Colin Farrell, Michael Keaton, Danny DeVito. Längd: 1:55. Från: 7 år.

 

Så bra är skådespelarna:

Colin Farrell

Stilig och hederlig som pappa och tillika krigsveteran, men också lite väl intetsägande och platt. Ser mest inåtvänt ledsen ut hela tiden.

 

Danny DeVito

Cirkusdirektören tillsammans med en ilsk apa stjäl nästan showen från lilla Dumbo. DeVito är perfekt rollsatt som den här godhjärtade småskurken med ständig ovårdad skäggstubb och solkigt gubblinne. 

 

Eva Green

Fastnar lite i facket som gudinnevacker cirkusprinsessa, främst till för att behaga. Men så fort hon får möjlighet att öppna munnen övertygar Green och utstrålar färgstark pondus.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!