10 000 timmar

KOMEDI

Sverige. Av Joachim Hedén. Med Peter Magnusson, Özz Nûjen, Mathilda Von Essen, Karin Lithman. Längd: 1.34. Från: Barntillåten.

När Eric (Peter Magnusson), 36, vinner 25 000 månaden i fem år på en skraplott klipper han av slipsen på chefen, slutar på det själadödande kontorskneget och bestämmer sig för att bli fotbollsproffs. Fullt möjligt, tror han, efter att ha läst i en självhjälpsbok att på 10 000 timmar kan man lära sig vad som helst.

Visst, upplägget är extremt osannolikt, men i känsliga händer hade det mycket väl kunnat formas till slipad humor.


Problemet med "10 000 timmar" är att den inte är rolig mer än glimtvis. Mest befäster den en gammalmodig dynamik mellan manligt och kvinnligt där mannen får vara barnsligt livsbejakande och kvinnan en gnatig tant. Erics fru Emma (Karin Lithman) är så klart inte det minsta glad över makens fotbollsplaner. Hon vill i stället amortera på lånen, dränera tomten och skaffa barn. Så vardagstråkigt dominant att vi bara är en brödkavel i den hyttande näven från "Lilla Fridolf".

Tematiskt påminner det extremt mycket om Peter Magnussons egna "Tillbaka till Bromma". Ibland går de knappt att hålla isär. Men det här är sämre och mer oengagerat. Det faktum att Eric inte ens verkar vilja spela fotboll egentligen dödar all potentiell nerv i berättelsen.


Mest blir jag provocerad av filmens pubertalt enkla "följ din dröm"-budskap. Jo, jo, det går väl för sig om man har någon som står för markservicen. Det finns nämligen en viss sanning i att kvinnor är vuxna och att män är barn. Vi kvinnor gör fortfarande mer av hushållsarbetet, och efter avslutad föräldraledighet tenderar vi att gno på som familjens oavlönade projektledare. Medan männen gärna framställer sig själva som helt inkompetenta när det gäller att köpa barngalonbyxor i rätt storlek.

En intelligent komedi på det ämnet hade jag mer än gärna skrattat åt. Det här känns mest som en förolämpning.

Så bra är skådespelarna

Peter Magnusson

Jo, han är rätt bra som tafatt, men söt kille. Något av en manlig bimbo. Men jag har sett honom göra det här bättre, och helst av allt skulle jag vilja se honom göra något helt annat.

Özz Nûjen

Efter hyllningarna för "Özz Nûjen – Statsminister" hade jag vissa förväntningar som inte infrias. Nûjen har energi som Erics polare Bengtsson. Men rollen går inte ut på så mycket mer än att han ska vara en glad skit.

Mathilda Von Essen

I en Hollywoodproduktion hade Scarlett Johansson fått den här rollen: Alla killars drömtjej, både sötsnygg och gillar fotboll, som upptäcker nya fina sidor hos Eric. Givetvis är hon yngre och roligare än frun. Suck.

Karin Lithman

Erics fru är en socialdemokrat på väg upp i karriären. Märkligt nog har hon exakt samma värderingar som Ebba Von Sydow. Kanske är det meningen. Det är oklart. Trist roll. Men det är inte Lithmans fel. Hon är faktiskt den enda som tar ut svängarna lite i den här energifattiga saken.